Elevdemokrati?
Det låter så fantastiskt fint men jag har alltid simmat mot strömmen.
Är det en sak tjugo år som lärare lär dig är det att sluta lyssna på alla tillfälliga rön och strömningar för plötsligt så har de där politikerna i toppen ändrat sig igen.
Jag är uppvuxen i en skola där läraren bestämde.
En lärare skulle vara auktoritär och ha pondus.
Jag visste vad som gällde och det var lugnt i klassrummet.
Mådde jag dåligt av det?
Nej.
Troligtvis är det de delarna som gjorde mig så pass välfungerande som jag är i min adhd.
Tydliga ramar med en tydlig struktur där man vet konsekvenserna utav att inte göra som man blir tillsagd.
Först blev det en utskällning i skolan och sedan en hemma.
Var blev det då fel?
Jag vet inte exakt men läroplanen blev flum.
Föräldrar har inte tid och blir slappa hemma och i allt detta så kom den digitala tekniken.
Samhället går emot att institutioner ska uppfostra och styra över barnen och föräldrarna har tillåtit det.
Förhoppningen är att även detta vänder och då försvinner förhoppningsvis alla dessa gratistider för barn till arbetssökande och föräldralediga.
Har man skaffat barn kan man roa dem också.
Tar man bort de sakerna kanske andra saker kommer igång igen, som exempelvis aktiviteter utanför skolan. Tänk att återigen få se barn som faktiskt leker tillsammans helt fritt!
Spontant spelar innebandy, fotboll eller landhockey på gatan för att det faktiskt finns kompisar som inte är inneslutna i den statliga indoktrineringsprojektet kallat "gratis" på förskolan - för barnets bästa.
Jag har nio års högskola med tre examen.
Varför skulle jag låta en elev styra upp undervisningen?
Jag har pluggat i nio år för att på bästa sätt ge eleverna det de behöver.
Att de får vara med och ha åsikter om saker är självklart, men inte kring allt med undervisningen.
Det har jag pluggat för att få dem att lära sig.
Jag anser att saker behöver återgå mer till hur de var förr.
Självklart ska inte barn få stryk i skolan, men de ska veta att jag som lärare bestämmer.
Självklart ska de få ha åsikter och önskemål, men de bestämmer inte.
Som förälder så gäller det att tro på skolan istället för att misskreditera den hemma, för vi i skolan får det till oss. Det märks tydligt hur och om man pratar illa om skolan hemma.
Jag kan se det som negativt, men jag väljer att se det som positivt för då pratar man iallafall med varandra.
Jag älskar mitt jobb men de styrande har förstört mycket genom åren när de ständigt ändrar sig och byter fot. Alla de som är det minsta osäkra kommer göra allt de blir tillsagda att göra.
Sist var det särskild begåvning.
Alla skulle läsa om särskild begåvning!
Det skulle skrivas program och dessa elever skulle letas upp!
Alla som har studerat lite mer ser att den begåvningen är en del av andra neuropsykiatriska funktionshinder, npf, och då speciellt inom autism.
Det skulle skrivas program och dessa elever skulle letas upp!
Alla som har studerat lite mer ser att den begåvningen är en del av andra neuropsykiatriska funktionshinder, npf, och då speciellt inom autism.
Det låter helt enkelt finare att säga att barnet har en särskild begåvning istället för autism, som har fått en negativ klang. Varför inte bara låta alla barn vara som de är!?
Innan dess var det anpassningar i klassrummen, NPF, nya betygssystem, nya läroplaner, nya.. det tar aldrig slut. ALDRIG!
I skolan ska läraren bestämma, men eleverna får gärna ha önskningar.
Så ser jag på det.
Punkt.
