Det är vad var och en har här och nu.
Självklart ska man då leva men är det värt att göra saker som sätter dig i en oerhörd risk?
Tänk att vara 30 år gammal och inte veta hur livet kommer bli.
Tänk att vara 27 år gammal och sambo med en person som inte längre är densamma som den var när man träffades. Hur länge orkar han?
På en sekund förändrades livet och det kan hända av att du blir påkörd av en bil, snubblar någonstans eller av andra olyckor.
Att göra extremsporter måste dock vara ett bra sätt för att riskera hälsan.
Efter ett år kan Anna Holmlund nu gå.
Hon som borde vara mitt uppe i livet vet inte var hon befinner sig då hon kraschade i skicross.
Alla mentala och fysiska förmågor slogs ut.
Den stora frågan måste bli om det är värt det.
Är det värt att utsätta sig för oerhörda risker när du vet vad risken är?
För ett par månader sedan var det en bergsklättrare i Norge som föll 300 meter.
Mount Everest är kantat av döda människor.
Är det då värt det?
Som jag ser det kan det omöjligt vara så.
Inget fritidsintresse eller arbete i hela världen kan göra att det är värt det när man ser vad Holmlund råkat ut för.
Det blir såklart så att man måste sätta allt i ett perspektiv och det kan självklart vara så att många anser att det finns fritidsintressen som är värda att offra livet för men jag kan inte se det.
Jag hade offrat mitt liv själv för barnen.
De är mitt allt i världen och jag vill vara där för dem tills de blir stora och inte längre orkar med mig. Jag vill vara en del av deras liv.
Att ägna sig år extremsporter måste vara ett effektivt sätt att missta den tid som finns.
I Fawlty Towers säger Basil att "Swish, vad var det? - Det var ditt liv. - Får jag ett annat? - Nej, tyvärr." Tiden går så fort och det är dags att man tänker över de val man gör.
Kul för Holmlund att hon går men tänk hur livet hade sett utan om hon hade hållit sig till exempelvis fotbollen. Var det då värt det?
https://www.svt.se/sport/anna-holmlund/holmlunds-langa-vag-tillbaka-fantastiska-resultat
