Barnskyddsteamet.
Det äger all makt i Sverige.
Jag hoppas att systemet ska fungera, men uppenbarligen gör det inte alltid det.
Att ett barn misshandlas är fruktansvärt och tyvärr är min uppfattning att systemet alldeles för ofta är mesigt och inte tar tillräckliga beslut för att skydda barnet.
Det som händer här är dock tvärtom.
Deras barn omhändertogs för att det yngsta barnet hade sprickor i skelettet.
Det som de trodde var misshandel har sedan visat sig vara en ärftlig sjukdom som även mamman har.
Jag ser här två stora fel.
Om socialtjänsten anser att familjen inte är tillräckligt bra för barnen, så måste man vara väldigt kritisk till att familjen får behålla de tre äldre barnen.
Skulle de då få leva i ett hem som är hemskt?
Är familjen dålig så måste alla barnen omhändertas.
När man då har upptäckt att barnet troligtvis har en ärftlig sjukdom, då måste man skynda på utredningen och se till att barnet få komma hem så fort som möjligt.
Allt annat är misshandel.
Inte bara av barnet utan även av resten av familjen.
Hur ska de andra barnen förklara att deras lillebror inte får bo med dem?
Det specialistläkarna nämner i detta är det faktum att det inte finns en second opinion i Sverige och det är uppenbarligen ett stort bekymmer. Som det ser ut nu så kan ett barn som blir omhändertaget på dessa grunder, fortsätta att vara omhändertaget för att vården inte förstår vad som är fel.
Självklart ska man kunna vända sig till någon annan och det bör självfallet gå snabbt!
Gör om och gör rätt!
