Tre år och sjuk i cancer.
Det är inte något som någon skulle vilja sitt barn.
Titta på inslaget så ser man inte en ledsen pojk, utan en glad och sprallig treåring i sitt hem.
De har nämligen uppfattat vad som är viktigt.
Viktigt är att förstå att vården är till för patienten och inte för de anställda.
Det låter kanske hemskt, men man måste alltid vända på alla saker för att se rätt vinkel.
Eleverna eller personalen?
Utan personal finns det elever, men utan elever behövs inte personalen.
Patienter eller sjukvårdspersonal?
Utan patienterna behövs inte personalen, men utan personalen finns det ändå patienter..
Där måste man lägga vikten.
I Västerbotten har de förstått detta.
Där har man valt att åka hem till Hugo som nu är sjuk.
Hemsjukvården fungerar och såhär borde det vara överallt.
Självklart ska personal ha det bra, men de är inte det primära.
I detta fallet är Hugo det primära och om han kan få vara hemma så mycket som möjligt kommer det att underlätta för alla.
Jag tror att det är väldigt lätt att glömma bort vad som verkligen är viktigt.
Människor vill inte vara eller bli sjuka, men ibland händer det.
Då vill man ha hjälp snabbt och effektivt men på ett bra sätt.
Att då få möjligheten att göra saker hemma borde underlätta för alla inblandade för patienter som går igenom ett rent helsicke, kan ändå må lite bättre utav att slippa hela sjukvårdsmiljön.
Jag önskar att all vård fungerade såhär!
