Jag brukar beskriva mig som liberal men i detta är jag oerhört konservativ. Jag kan inte för mitt liv förstå varför man skaffar barn när man inte orkar med dem.
Man ställer dessutom upp i en intervju och erkänner att man fuskar.. för att lämna sitt barn mer på dagis eller förskola. Har man ingen skam i kroppen?
Det blir jobbigt att förklara för mig att det är jobbigt att vara hemma med ett litet barn och ett äldre syskon. Det går inte, då jag hade fem små barn samtidigt.
Aldrig att jag hade varit hemma med ett barn och samtidigt lämnat dem andra frivilligt.
Inte ens när de var så stora att det blev fritids var det någon mening för jag lämnar dem så lite att det blev för lite.
Barnen ska ju självfallet vara med mig!
Jag ska vara den vuxne och den viktigaste anknytningen för barnet.
Idag har det absurda blivit ”rätt” för att vi har haft dels politiker om har varit livrädda för att stöta sig med någon och dels för att den röda politiken har blivit någon form av sanning och måttstock som man ska rätta sig efter.
Om det nu var många invandrarbarn som talade dålig svenska.. varför inte bara låta dem gå in för att öva sitt språk?
Istället tvingades alla och sen blev det en norm.
Normen att lämna bort sitt barn är alltså mer rätt än att man som förälder har barnet hemma.
Hur kunde man hjärntvätta så många människor!?
VARFÖR skaffar man fler barn om man inte orkar med mer än ett?
Det är inte jobbigt om man inte väljer det för testa mig. Det var fyra blöjbarn som mest.
Samtidigt.
Jag både jobbade och pluggade samtidigt och så pusslade vi för att kunna vara hemma så mycket det bara gick.
Fem barn som var med och handlade, var på utflykter och alltid fick följa med. De följer fortfarande med!
Varför skulle jag frivilligt vilja lämna bort dem jag önskade mest i världen?
Den som ens funderar över att skaffa barn måste förstå vad det innebär. Det ska inte vara statens roll att ta hand om dina barn för alla andras skattepengar och det blir fullkomligt absurt att man är med i teve för att berätta hur man utnyttjar systemet.. för att man är trött och tycker att det är jobbigt med två blöjbarn.
Era barn växer upp och tror att det normala är att vara ifrån sina föräldrar.. och så undrar man varför vi har ett land med vilsna unga vuxna.
Kan man inte se den röda tråden?
Är det jobbigt med ett barn?
Skaffa då inte fler så är problemet löst för att vara förälder innebär mycket jobb, men det kommer tillbaka som kärlek sen. Lär känna dina barn!
Umgås med dem!
Samhället kommer behöva en total omstart för innan dessa generationer är färdiga så kommer vi ha årtionden av barn som har fostrats av den kollektiva staten istället för föräldrarna.
Skrämmande.
