Det är lätt att se de negativa sakerna i allt som sker och rapporteringen kring de deportationer, som media beskriver det, som ICE i USA utför klingar inte bra för någons öron.
Det man då måste förstå är varför, för i Sverige tänker vi likadant nu.
Artikeln handlar om haitier i USA, om att de får någon form av fotboja och att de därför känner sig som slavar igen. Slaveriet på dessa människor upphörde för över tvåhundra år sedan så ingen lär minnas det, men det är känslan. Jag förstår det.
Jag inser dock att man inte kan hjälpa alla människor.
Har man inte fått stanna så måste man lämna landet.
I USA finns en lista med vilka länder där människor inte är välkomna in i landet och det handlar om ekonomi. De vill inte försörja någon och de hade skrattat åt systemet i Sverige om de hade sett det.
I Sverige tror man att man ska rädda världen.
Man tänker att alla ska få hjälp.
Många är arga över ICE och det finns säkert de som beter sig illa av dem, men faktum kvarstår att människor väljer att stanna i landet fast att de inte får. De är inte tillåtna att vara där men väljer att vara kvar.
Där är problemet.
Vi ser samma sak i Sverige.
Får du inte lagen på din sida så kommer du att bli tvingad att lämna.
Det enda man kan gnälla på i Sverige är att vi inte gör som i Finland och har en snabb process där överklaganden går snabbt. Här tar det år.
I USA ska du avvakta i ett halvår utan inkomst från staten och är då tvingad att få bidrag av anhöriga eller vänner.
Allt för att man inte vill ha in bidragsmänniskor i landet.
Jag förstår att Haiti kan kännas jobbigt med den kriminalitet som finns där, men det gör inte att de över tio miljoner människor som bor där ska bo någon annanstans.
Jag önskar ibland att människor hade fått leva sin egen åsikt och politik.
Vill du att Sverige ska vara mer generösa med att få människor att stanna?
Låt dem då få bo hos dig.
Betala du!
I Sverige har detta inte stått än med i USA tar man upp det.
Socialismen kommer in när alla andra ska lösa något som du anser vara ett bekymmer.
Lev som du lär!
