Ens egen storhet

Hörde en lång intervju med en halvkändis från länet. Mycket intressant att man kan höras så trevlig ut i radio när man inte klarar av att säga hej när man är och spelar på samma ställe för det är min upplevelse av denna person, många som tror de är så stora men varför ska man tappa det mänskliga då? Tta hände inte bara en gång utan vid två olika tillfällen och då känner jag att denna person ser sig som så mycket bättre än andra. Träffade Janne Schaffer i somras och trots att han är så känd tog han i hand och sa hej. Kallas sunt bondförnuft. Jag kan förstå att det kan bli annorlunda när man lite mer känd än "vanliga" människor men man kan ändå hålla fötterna på jorden.