Ett kul reportage i en kraschad värld!
Skattepengarna räcker inte till något av det som de ska räcka till och i detta så har vi nu en reporter som har tagit fasta på kollektivtrafiken. Våra skattemedel ska sköta om den och den bör då vara anpassad så att den fungerar till dem som ska använda den.
Skattepengarna räcker inte till något av det som de ska räcka till och i detta så har vi nu en reporter som har tagit fasta på kollektivtrafiken. Våra skattemedel ska sköta om den och den bör då vara anpassad så att den fungerar till dem som ska använda den.
Du och jag.
Reportern testar tågbyten mellan olika linjer.
Hon springer för livet för att hinna med.
Hon berättar också om att spårbyten kan komma väldigt sen och att det då är omöjligt att hinna med.
Till saken hör då att i Lund finns det många spår och många avgångar.
Ofta kommer det ett nytt tåg relativt snabbt.
Med andra ord får man en chans till om ett tåg inte kommer fram eller är försenat.
Bor man då på landet så är det desto värre!
Det finns exempel när tåget är någon minut sen och bussen sedan har gått.
Det finns exempel när tåget är någon minut sen och bussen sedan har gått.
Då får man vänta i en timme.
I det ska man dock ändå vara glad att det faktiskt kommer en buss, för många har inte ens det alternativet.
Jag är ingen superpendlare men det händer med jämna mellanrum att jag åker över till Danmark. Att pendla innebär dock att du måste ha gott om tid och ha förmågan att röra dig snabbt.
En av gångerna åkte jag på att byta tåg tre gånger på en kort sträcka och informationen gick bara ut på svenska. Minsta lilla bekymmer så blir det ett problem och en fruktansvärd stress inombords.
Jag är förmodligen urtypen för att bo på landet.
Jag trivs med min bil och att inte behöva anpassa mig till allt annat.
Jag har dessutom en inneboende misstänktsamhet mot mycket kring detta.
För många år sedan var jag med och nödlandade.
Det var en pers.
Det var en pers.
Häromåret fastnade jag på Arlanda och fick sova över där. Min ordinarie flyg skulle till Sturup men de skickade mig till Kastrup och tyckte att de hade gjort vad de kunde. Bilen stod på Sturup.
Jag är inte ensam, för jag vet att det finns massvis av liknande historier från alla som har rest.
Bussar, tåg, flyg.
Alltid är det någonting som kärvar!
Tågen bör dock samköra sina tider och se till att människor slipper att stressa ihjäl sig.
