Sölvesborg.
En liten kommun i sydöstra Sverige.
Så pass liten att många inte har hört talas om den.
Trots det lider man av storhetsvansinne och tror likt många andra delar av Sverige att man är en del i ett elitland. Ett elitland som bara kommer plocka upp rätt människor i toppen.
Anledningen?
Jo, annars kommer ju kommunen, regionen eller hela landet att krascha.
Man tar in "rätt" personer från början.
Jag ska göra en väldigt aktuell jämförelse med landet Syrien.
Ett land som åter igen får blickarna på sig då landets president precis har störtats.
Bashar al-Assad, som nu har flytt till Ryssland, tillhör en syrisk minoritet som heter alawiter.
De är en stor släkt, men liten i proportion till mängden människor i landet.
Trots det, så har denna släkten suttit på alla högre poster inom alla former av maktutövning i landet. Inom presidentfamiljen, inom regeringen, inom militären.
Överallt.
Det tog över femtio år att bli av med dem.
I början verkade det inte så farligt, men efter hand som släkten, vännerna och lojala fick positioner så blev styret fullständigt maktfullkomligt. Detta resulterade i vad vi nu kan se i media.
Filmer från fängelser där människor har torterats till döds.
Det blev ett land där människor som inte höll med alawatierna helt enkelt försvann.
Några har nu hittats i fängelserna, men andra är fortsatt försvunna.
Bilden på mig är från artikeln till en av alla motioner jag skrev.
Just denna är från februari 2018, där jag kräver att svågerpolitiken måste upphöra vid anställningar i Sölvesborgs kommun. Den röda tråden var nämligen uppenbar för alla som ville se.
Hur inkompetent man än är, vilka fel som än har gjorts.. så kan man ta sig uppåt i hierakin om rätt person har lagt sina vingar kring dig.
Om du är släkt med rätt person.
Roligast av allt är att det inte bara är jag som reagerar längre.
Det är allmänt skratt och vadslagning om vem som ska upp på posten som nu blir ledig.
Man skrattar åt hyckleriet och att man är så låst.
Som anställd har du inte mycket att säga till om.
Jag fick frågan för ett tag sedan om varför inte jag söker mig uppåt.
Nummer ett är att jag verkligen älskar mitt jobb.
Jag vill arbeta med eleverna för det är det som ger energi.
Nummer två är att jag skulle vara totalt chanslös i min hemkommun för det spelar ingen roll hur mycket utbildning jag har, vilka goda renomméer jag fått, så kommer jag att vara ett rött skynke för att jag inte kan vara tyst och följa med strömmen som de flesta andra gör.
Jag säger vad jag tycker och tänker.
Jag är dessutom varken släkt eller kompis med rätt personer.
Min sex, snart sju år gamla motion, är mer aktuell nu än någonsin.
Tycker ingen annan att det är konstigt när det aldrig är någon ny som får de höga posterna?
Med ny menar jag då någon som kommer utifrån.
Fortsätter kommunen som den gör, så kan vi se vår framtid ungefär 3000 kilometer sydost från var vi befinner oss nu. Syrien har dock vänt sin resa nu.
Många här har inte ens sett att fallet har börjat.
