Alla vet någon eller känner någon.
Personen som alltid har en anledning till att dricka.
Trött. Glad. Ledsen. Stressad.
Ta ett glas.
Jag fungerar tvärtom.
Mår jag inte bra så stoppar jag det lilla intag jag har.
Dagen efter är för jobbig för att göra kvällen värd det.
Att säga till den där personen.. det är inte lätt.
Ingen vill anklaga någon som inte är "skyldig".
På de flesta är det dock uppenbart efter ett tag.
Huden tappar färgen, blir det vi kallar "plöffsig" och vikten ökar ofta.
Andra saker tappar för dessa människor mening och man ljuger för att förklara missarna man gör.
Studier visar att varannan person på en arbetsplats har någon kollega de misstänker för att ha ett missbruk. Där kommer också skillnaden på ett bruk och ett missbruk in.
Det finns alltid någon vettig förståsigpåare, som många gånger själv har haft ett missbruk, som har helats och nu ska rädda världen.
Många gånger tror inte jag att det är det som behövs.
Jag tror det behövs lite medmänsklighet.
Vad är då medmänsklighet?
Jo, för mig är det något de absolut flesta föds med.
Det är det där som gör att du faktiskt ställer en fråga eller undrar.
Medmänskliga människor är de som alltid hör av sig och som finns där för andra.
De ställer frågor, lyssnar på svaret och ställer följdfrågor för att visa att de har förstått och att de bryr sig.
Det finns ett ordspråk som går såhär:
"Alla säger att Jeppe super, men ingen frågar varför."
Enligt mig finns det alltid en anledning till ett missbruk och det är personen som har det som måste bestämma sig för att sluta. Den där Jeppe kanske har haft ett tragiskt liv.
Det spelar ingen roll.
Det finns de som har ett perfekt liv men ändå super och det har garanterat med olika personligheter att göra. Man är olika känslig för olika saker.
Det finns dock gott om självömkande människor som ser all olycka som en börda på sina egna axlar. Undersökningar säger att vid ett missbruk hos kvinnan lämnar mannen i nio av tio fall. Är det mannen som missbrukar är siffrorna det motsatta. Nio av tio kvinnor stannar.
De genomlider och försöker hjälpa.
Gemensamt för många är att de tycker synd om sig själv, sin situation och hur allt har blivit.
Jag har downperioder som alla andra.
Jag bestämde mig dock för väldigt många år sedan att jag inte tänker gräva ner mig i något, tycka synd om mig själv eller hitta anledningar till att göra det.
Jag backar en växel och gasar istället.
Livet är för kort för självömkan och bekymmer.
Just därför ska man säga till de personer som du misstänker har ett missbruk.
Var en medmänniska, fråga hur det är och säg att det finns hjälp att få.
Säg till chefen och vården.
Därefter har du gjort ditt och personen i fråga måste själv ta sitt ansvar.
Det är kanske känsligt att säga ifrån men det är helt klart det bästa i längden.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ny-undersokning-varannan-misstanker-att-kollega-har-alkoholproblem
Personen som alltid har en anledning till att dricka.
Trött. Glad. Ledsen. Stressad.
Ta ett glas.
Jag fungerar tvärtom.
Mår jag inte bra så stoppar jag det lilla intag jag har.
Dagen efter är för jobbig för att göra kvällen värd det.
 |
| svt.se |
Att säga till den där personen.. det är inte lätt.
Ingen vill anklaga någon som inte är "skyldig".
På de flesta är det dock uppenbart efter ett tag.
Huden tappar färgen, blir det vi kallar "plöffsig" och vikten ökar ofta.
Andra saker tappar för dessa människor mening och man ljuger för att förklara missarna man gör.
Studier visar att varannan person på en arbetsplats har någon kollega de misstänker för att ha ett missbruk. Där kommer också skillnaden på ett bruk och ett missbruk in.
Det finns alltid någon vettig förståsigpåare, som många gånger själv har haft ett missbruk, som har helats och nu ska rädda världen.
Många gånger tror inte jag att det är det som behövs.
Jag tror det behövs lite medmänsklighet.
Vad är då medmänsklighet?
Jo, för mig är det något de absolut flesta föds med.
Det är det där som gör att du faktiskt ställer en fråga eller undrar.
Medmänskliga människor är de som alltid hör av sig och som finns där för andra.
De ställer frågor, lyssnar på svaret och ställer följdfrågor för att visa att de har förstått och att de bryr sig.
Det finns ett ordspråk som går såhär:
"Alla säger att Jeppe super, men ingen frågar varför."
Enligt mig finns det alltid en anledning till ett missbruk och det är personen som har det som måste bestämma sig för att sluta. Den där Jeppe kanske har haft ett tragiskt liv.
Det spelar ingen roll.
Det finns de som har ett perfekt liv men ändå super och det har garanterat med olika personligheter att göra. Man är olika känslig för olika saker.
Det finns dock gott om självömkande människor som ser all olycka som en börda på sina egna axlar. Undersökningar säger att vid ett missbruk hos kvinnan lämnar mannen i nio av tio fall. Är det mannen som missbrukar är siffrorna det motsatta. Nio av tio kvinnor stannar.
De genomlider och försöker hjälpa.
Gemensamt för många är att de tycker synd om sig själv, sin situation och hur allt har blivit.
Jag har downperioder som alla andra.
Jag bestämde mig dock för väldigt många år sedan att jag inte tänker gräva ner mig i något, tycka synd om mig själv eller hitta anledningar till att göra det.
Jag backar en växel och gasar istället.
Livet är för kort för självömkan och bekymmer.
Just därför ska man säga till de personer som du misstänker har ett missbruk.
Var en medmänniska, fråga hur det är och säg att det finns hjälp att få.
Säg till chefen och vården.
Därefter har du gjort ditt och personen i fråga måste själv ta sitt ansvar.
Det är kanske känsligt att säga ifrån men det är helt klart det bästa i längden.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ny-undersokning-varannan-misstanker-att-kollega-har-alkoholproblem
