De som följer det pressetiska systemet; "Det är ett kvalitetsmärke att låta sig granskas och kritiseras."
Så förklarar pressombudsmannen.
Lamotte anses nämligen ha gått över gränsen och det anses vara fel att han inte följer de pressetiska reglerna. Jag tänker inte orda om Lamotte och vad han har gjort utan tänker gå till attack på exakt samma sak som så många gånger tidigare:
Media.
Att vara med i det pressetiska systemet är frivilligt.
Det anses dock vara en kvalitetsmärkning.
Tillåt mig skratta.
Inte en enda journalist är dömd de sista tio åren och gissa varför?
Jo, för de som sitter och ska döma dem är deras kollegor.
Det är ungefär lika sjukt som att de som dömer mig till uteslutning också är dem som ser mig som ett hot och konkurrenter ska plockas bort.
Lika sjukt som att polisen utreder sig själv.
Opartiskt?
Inte en enda journalist är dömd.
Jag har alltid varit väldigt noga med att hålla min familj utanför politiken.
Det finns inte en bild på barnen i sociala medier eller på nätet och min man skyddas även han.
Trots det hängde en journalist ut honom för några år sedan och försökte insinuera att han var extremist för att han hade gillat något på Twitter.
Jag anmälde och det kom upp men tänk.. journalisten friades.
Det ansågs vara av värde för allmänheten att veta vad min man gillade på Twitter.
För mig snackar vi om en väldigt sjuk värld när anhöriga ska hängas ut för att en person har gjort eller tyckt något. Han skulle sänkas för att han var gift med mig.
Vad är då pressetik?
Jo, det är de regler som slår fast att man noga ska överväga publiceringar som kan kränka privatlivets helgd och där konsekvenserna av namnpubliceringar kan skada människor.
I Blekinge har vi två lokala tidningar.
Den ene har under det sista året ständigt skrivit artiklar om mig men utan att en enda gång fråga mig. Inte en enda gång har de undrat eller på något sätt försökt framställa något utan vinkling.
Journalistutbildningen måste ha gått på grund för många år sedan för journalister som kan detta med pressetik är ytterst få och de flesta verkar blunda ändå.
Jag brukar säga att jag skulle kunna lägga en tweet eller ett inlägg på sociala medier om att "jag älskar Tyskland" eller "himlen är blå" så hade det dagen efter genererat en artikel om att jag är nazist. När jag skriver blogginlägg så plockar man ut och misstolkar för att man ska ha något att göra rubriker av.
De sista månaderna har jag anklagats för att anse att svensk förskola är som Nordkorea, att jag försvarar män som tafsar och att jag anser att sexuella trakasserier är bra.
Vilka driver det?
Jo, media.
De flesta människor läser därefter ingressen och gör sedan sin tolkning.
Läsförståelsen är oerhört låg och det ultimata beviset på att den socialistiska skola som för(t)s i Sverige är undermålig.
De sista månaderna har jag däremot skrivit om att jag är rädd för att förändringarna i den nya förskoleplanen, som är gjorda av människor på vänsterkanten, kommer leda till att barn i framtiden kommer tvingas in på dagis från två års ålder. Precis som i Nordkorea.
Jag har skrivit om att jag anser det vara sjukt att andra människor får bestämma vem som ska vara ett offer. Jag tror på kvinnans rätt och civilkurage. Jag tror inte på att spara saker i ett par år och sedan dumpa det till media när det är politiskt lägligt.
Den där känslan för att man egentligen brydde sig försvinner när det har gått så lång tid.
En bild som uppenbart gör narr av medias feltolkningar handlar sedan om gruppsex.
Om jag hade velat vara med i en bild om gruppsex så hade jag varit naken.
Jag hade förmodligen inte tagit den nykter på ett uteställe när jag jobbar heller.
Jag blir sedan jagad över att de har något "scoop" som jag ska kommentera.
Ingen undrade samma sak när de anklagade mig för att skydda tafsandes män eller när jag ifrågasatte ord i läroplanen. Då ville ingen höra vad jag tyckte eller menade.
De skriver att de ska undersöka vad som verkligen hände när den omtalade bilden togs men jag får inte veta vad det gäller. Jag kunde räkna ut det.
I politiken gäller det alltid att skydda sig själv.
Djungelns lag.
Jag var i princip nykter och nästan alla runt omkring mig med.
Det enda jag kan skriva är att varken jag eller någon av de andra hörde att någon inte ville vara med på bilden. Alla som någon gång har varit med på bild eller taggats tillsammans med mig på sociala medier vet att jag inte publicerar mot någons vilja.
Media för sitt drev, trakasserar mig, börjar ringa lite över fyra på morgonen och slutar ett på nätterna i veckor, parkerar sig på mitt jobb och hittar sedan på egna tolkningar och gör det till ett "fall" enbart för egen vinnings skull och de kan sedan hänvisa till de pressetiska reglerna.
Up my..
Det finns inga pressetiska regler.
De journalister som följer dem är få.
Tänk att media under den stora metoo-lyckan drev en man i döden.
Fälldes media?
Nej.
Idag är det lika känsligt att kommentera sex eller miljön som det var att äta en Nogger för fem år sedan och på något sätt skyddas media av uthängningar då de gör "rätt".
Ett "rätt" som de själv har satt.
Så, pressetik?
Kasta första stenen..
De journalister som kan kritisera Lamotte är få.
https://www.svt.se/kultur/facebook-plockar-ner-joakim-lamottes-video
https://www.svt.se/kultur/pressombudsmannen-forklara-sa-fungerar-pressetik-i-sociala-medier
Så förklarar pressombudsmannen.
Lamotte anses nämligen ha gått över gränsen och det anses vara fel att han inte följer de pressetiska reglerna. Jag tänker inte orda om Lamotte och vad han har gjort utan tänker gå till attack på exakt samma sak som så många gånger tidigare:
Media.
 |
| Läsförståelse? |
Att vara med i det pressetiska systemet är frivilligt.
Det anses dock vara en kvalitetsmärkning.
Tillåt mig skratta.
Inte en enda journalist är dömd de sista tio åren och gissa varför?
Jo, för de som sitter och ska döma dem är deras kollegor.
Det är ungefär lika sjukt som att de som dömer mig till uteslutning också är dem som ser mig som ett hot och konkurrenter ska plockas bort.
Lika sjukt som att polisen utreder sig själv.
Opartiskt?
Inte en enda journalist är dömd.
Jag har alltid varit väldigt noga med att hålla min familj utanför politiken.
Det finns inte en bild på barnen i sociala medier eller på nätet och min man skyddas även han.
Trots det hängde en journalist ut honom för några år sedan och försökte insinuera att han var extremist för att han hade gillat något på Twitter.
Jag anmälde och det kom upp men tänk.. journalisten friades.
Det ansågs vara av värde för allmänheten att veta vad min man gillade på Twitter.
För mig snackar vi om en väldigt sjuk värld när anhöriga ska hängas ut för att en person har gjort eller tyckt något. Han skulle sänkas för att han var gift med mig.
Vad är då pressetik?
Jo, det är de regler som slår fast att man noga ska överväga publiceringar som kan kränka privatlivets helgd och där konsekvenserna av namnpubliceringar kan skada människor.
I Blekinge har vi två lokala tidningar.
Den ene har under det sista året ständigt skrivit artiklar om mig men utan att en enda gång fråga mig. Inte en enda gång har de undrat eller på något sätt försökt framställa något utan vinkling.
Journalistutbildningen måste ha gått på grund för många år sedan för journalister som kan detta med pressetik är ytterst få och de flesta verkar blunda ändå.
Jag brukar säga att jag skulle kunna lägga en tweet eller ett inlägg på sociala medier om att "jag älskar Tyskland" eller "himlen är blå" så hade det dagen efter genererat en artikel om att jag är nazist. När jag skriver blogginlägg så plockar man ut och misstolkar för att man ska ha något att göra rubriker av.
De sista månaderna har jag anklagats för att anse att svensk förskola är som Nordkorea, att jag försvarar män som tafsar och att jag anser att sexuella trakasserier är bra.
Vilka driver det?
Jo, media.
De flesta människor läser därefter ingressen och gör sedan sin tolkning.
Läsförståelsen är oerhört låg och det ultimata beviset på att den socialistiska skola som för(t)s i Sverige är undermålig.
De sista månaderna har jag däremot skrivit om att jag är rädd för att förändringarna i den nya förskoleplanen, som är gjorda av människor på vänsterkanten, kommer leda till att barn i framtiden kommer tvingas in på dagis från två års ålder. Precis som i Nordkorea.
Jag har skrivit om att jag anser det vara sjukt att andra människor får bestämma vem som ska vara ett offer. Jag tror på kvinnans rätt och civilkurage. Jag tror inte på att spara saker i ett par år och sedan dumpa det till media när det är politiskt lägligt.
Den där känslan för att man egentligen brydde sig försvinner när det har gått så lång tid.
En bild som uppenbart gör narr av medias feltolkningar handlar sedan om gruppsex.
Om jag hade velat vara med i en bild om gruppsex så hade jag varit naken.
Jag hade förmodligen inte tagit den nykter på ett uteställe när jag jobbar heller.
Jag blir sedan jagad över att de har något "scoop" som jag ska kommentera.
Ingen undrade samma sak när de anklagade mig för att skydda tafsandes män eller när jag ifrågasatte ord i läroplanen. Då ville ingen höra vad jag tyckte eller menade.
De skriver att de ska undersöka vad som verkligen hände när den omtalade bilden togs men jag får inte veta vad det gäller. Jag kunde räkna ut det.
I politiken gäller det alltid att skydda sig själv.
Djungelns lag.
Jag var i princip nykter och nästan alla runt omkring mig med.
Det enda jag kan skriva är att varken jag eller någon av de andra hörde att någon inte ville vara med på bilden. Alla som någon gång har varit med på bild eller taggats tillsammans med mig på sociala medier vet att jag inte publicerar mot någons vilja.
Media för sitt drev, trakasserar mig, börjar ringa lite över fyra på morgonen och slutar ett på nätterna i veckor, parkerar sig på mitt jobb och hittar sedan på egna tolkningar och gör det till ett "fall" enbart för egen vinnings skull och de kan sedan hänvisa till de pressetiska reglerna.
Up my..
Det finns inga pressetiska regler.
De journalister som följer dem är få.
Tänk att media under den stora metoo-lyckan drev en man i döden.
Fälldes media?
Nej.
Idag är det lika känsligt att kommentera sex eller miljön som det var att äta en Nogger för fem år sedan och på något sätt skyddas media av uthängningar då de gör "rätt".
Ett "rätt" som de själv har satt.
Så, pressetik?
Kasta första stenen..
De journalister som kan kritisera Lamotte är få.
https://www.svt.se/kultur/facebook-plockar-ner-joakim-lamottes-video
https://www.svt.se/kultur/pressombudsmannen-forklara-sa-fungerar-pressetik-i-sociala-medier
