Sköt dig själv och skit i andra.
En enkel devis som är lätt för några men väldigt svår för många.
Jag tror på kärnfamiljen och har alltid gjort.
Den får dock inte ha vilket pris som helst och jag är helt övertygad om att ifall människor bara beter sig, så är inte en skilsmässa ett bekymmer.
Det som alltid ska sättas först är barnen men sedan spelar det ingen roll.
Pinks låt Family portrait har förföljt mig sedan den kom.
Jag tycker den är fantastiskt bra och oerhört talande för den värld vi lever i.
Ladda hem några filter till mobilen, fixa allt som inte har opererats eller ordnats på något annat vis, och sedan lägger du ut på sociala medier.
Lycklig, lycklig!
Jag har varit med min älskling på mys här eller med bästa kompisen här.
Självklart finns det de som är sådär påklistrat perfekta, men jag tror att de är få.
Man ser helt enkelt lyckliga och perfekta ut på bild.
Bakom kulisserna rasar fasaden.
Det är åtminstone min övertygelse.
Fler och fler äldre skiljer sig.
Jag tycker det är sunt.
När det inte finns några barn att kämpa mer för och man inte längre känner att man passar ihop.
Vad är då problemet?
För mig handlar det om att man ska se till individen och hade mina föräldrar, min syster eller vi valt att skilja oss så fine. Så länge vi kan bete oss som vuxna människor, sätta barnen först och sedan klarar av att umgås så spelar det ingen roll.
Varför inte bara få leva i lycka!?
Undersökningar visar att svenskar är unika i sin syn.
Jag tänker att vi helt enkelt har kommit långt.
Kvinnan är friställd mannen i vårt samhälle och därmed finns det inte längre något tvångsincitament att hålla ihop. Det går alldeles utmärkt att dela på sig för båda klarar det.
Samtidigt måste man se att de som faktiskt lever ihop verkligen gör det för att de vill.
Jag inser att vanan är styrande i många fall men någonstans måste det viktigaste vara att alla är glada och mår bra. Det kanske då är bättre att må bra på ett varsitt håll istället för tillsammans.
Jag tror egentligen att fler borde skilja sig.
Jag tror att många väljer att hålla ihop för barnens skull.
Man vill inte att den respektive ska träffa någon som kan vara dålig för barnen, någon som kanske inte är bra för barnen eller tvärtom är mycket bättre än sig själv.
Man känner sig trygg med att barnen har två föräldrar att ty sig till.
Jag vet dock många gånger då det har blivit så mycket bättre och barn vänjer sig.
Jag har träffat barn som med glädje berättar om sina tre mammor och sina två pappor.
Allt är dessutom inte värre än man gör det.
Mitt argument för att ingen ska säga något taskigt till dem som har skilda föräldrar eller flera föräldrar, är att de barnen med all sannolikhet får betydligt fler paket på födelsedagarna.
Barn har andra perspektiv.
Det liv du lever nu, lever du nu.
Lev det.
Gå inte i något för vanans skull utan lev!
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/skilsmassor-bland-aldre-okar-sverige-unikt-med-hog-acceptans-fran-barnen
En enkel devis som är lätt för några men väldigt svår för många.
Jag tror på kärnfamiljen och har alltid gjort.
Den får dock inte ha vilket pris som helst och jag är helt övertygad om att ifall människor bara beter sig, så är inte en skilsmässa ett bekymmer.
Det som alltid ska sättas först är barnen men sedan spelar det ingen roll.
 |
| svt.se |
Pinks låt Family portrait har förföljt mig sedan den kom.
Jag tycker den är fantastiskt bra och oerhört talande för den värld vi lever i.
Ladda hem några filter till mobilen, fixa allt som inte har opererats eller ordnats på något annat vis, och sedan lägger du ut på sociala medier.
Lycklig, lycklig!
Jag har varit med min älskling på mys här eller med bästa kompisen här.
Självklart finns det de som är sådär påklistrat perfekta, men jag tror att de är få.
Man ser helt enkelt lyckliga och perfekta ut på bild.
Bakom kulisserna rasar fasaden.
Det är åtminstone min övertygelse.
Fler och fler äldre skiljer sig.
Jag tycker det är sunt.
När det inte finns några barn att kämpa mer för och man inte längre känner att man passar ihop.
Vad är då problemet?
För mig handlar det om att man ska se till individen och hade mina föräldrar, min syster eller vi valt att skilja oss så fine. Så länge vi kan bete oss som vuxna människor, sätta barnen först och sedan klarar av att umgås så spelar det ingen roll.
Varför inte bara få leva i lycka!?
Undersökningar visar att svenskar är unika i sin syn.
Jag tänker att vi helt enkelt har kommit långt.
Kvinnan är friställd mannen i vårt samhälle och därmed finns det inte längre något tvångsincitament att hålla ihop. Det går alldeles utmärkt att dela på sig för båda klarar det.
Samtidigt måste man se att de som faktiskt lever ihop verkligen gör det för att de vill.
Jag inser att vanan är styrande i många fall men någonstans måste det viktigaste vara att alla är glada och mår bra. Det kanske då är bättre att må bra på ett varsitt håll istället för tillsammans.
Jag tror egentligen att fler borde skilja sig.
Jag tror att många väljer att hålla ihop för barnens skull.
Man vill inte att den respektive ska träffa någon som kan vara dålig för barnen, någon som kanske inte är bra för barnen eller tvärtom är mycket bättre än sig själv.
Man känner sig trygg med att barnen har två föräldrar att ty sig till.
Jag vet dock många gånger då det har blivit så mycket bättre och barn vänjer sig.
Jag har träffat barn som med glädje berättar om sina tre mammor och sina två pappor.
Allt är dessutom inte värre än man gör det.
Mitt argument för att ingen ska säga något taskigt till dem som har skilda föräldrar eller flera föräldrar, är att de barnen med all sannolikhet får betydligt fler paket på födelsedagarna.
Barn har andra perspektiv.
Det liv du lever nu, lever du nu.
Lev det.
Gå inte i något för vanans skull utan lev!
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/skilsmassor-bland-aldre-okar-sverige-unikt-med-hog-acceptans-fran-barnen
