Universitetslärarna är oroliga över palestinafrågan.
De menar att det finns en tystnadskultur.
En del menar att det inte går att prata om Israel då hatet är så stort från människor från mellanöstern, medan andra menar att man ska prata om Israel då de anses begå folkmord.
Båda sidor är envisa och utanför universitetet i Göteborg protesterar människor genom att tälta på området. Genom aktivister på myndigheter så klarar de sig sedan undan.
Lärare, oavsett var i ålder dina elever är, blir ifrågasatta.
Det spelar helt enkelt ingen roll hur du gör så kan det bli liv och majoriteten av människorna i yrket röstar till vänster. För mig är det mycket märkligt och absurt att det är så, då jag tänker att det borde vara tvärtom. Att tro på individen framför det kollektiva är enligt mig grundläggande då kollektivet består av individer.
Är då lösningen att vara tyst?
Nej, jag tror inte det.
Jag tror på transparens och att visa alla sidor.
Många individer i Sverige är hjärntvättade in i ett hat som vi inte känner till.
Ett hat utan dess like och detta återfinns främst längst ut på de politiska skalorna.
Hatet mot just Israel och judar var under min barndom förknippat med nazister som hade rakat huvud, bombajacka och kängor. De fanns men de var inte många.
De är fortfarande inte så många i Sverige och när de dyker upp så syns de.
De är fortfarande inte så många i Sverige och när de dyker upp så syns de.
Hatet mot judar kommer idag främst från mellanöstern, varpå problemet har blivit mycket större med den invandring som skett.
Detta blir också ett bekymmer i Sverige och i svenska skolor.
Barn gör som föräldrarna har sagt eller gjort, för de tänker inte själv.
Oavsett vem du är eller vad du tycker så arbetar alla lärare för att eleverna ska få en fungerande källkritik. Det finns såklart rötägg inom olika yrken och så även inom läraryrket, men vi är så pass kollade så det är i princip omöjligt att gå utanför ramarna.
Israel, Palestina, tiggeri och romer.. det finns många känsliga punkter och man kan i evinnerlighet peka på olika källor men den som inte vill förstå kommer inte heller att göra det.
Jag skulle aldrig uttrycka egna åsikter men vill att eleverna ska ifrågasätta allting.
Så måste det vara i en frisk värld.
Stämmer detta?
Kan det vara rätt?
För många år sedan var diskussionen om tiggeri stor.
Jag bryr mig inget vidare och brukar ge en frukt till den som sitter där, men aldrig pengar.
Johan von Schreeb, grundare av läkare utan gränser i Sverige, sa ifrån tidigt att pengar till tiggare inte skapar förbättringar. Jag tror honom och därför ger jag något annat.
Senatorn i Rumänien är rom och säger samma sak.
Han vill att hans landsmän ska komma tillbaka till Rumänien och jobba.
Trots det säger människor här tvärtom.
När jag reste i Indien berättade en trevlig man som jag lärde känna där, Baloo, att man bara skulle ge pengar till dem som fattades kroppsdelar då dessa inte kunde arbeta och Indien inte hade ett system för att hjälpa dem. Övriga skulle inte ha någonting, för de var ditresta bara för att tigga.
Vad är då rätt eller fel?
Det är upp till var och en att tycka, men jag lyssnar på expertisen och inte diverse aktivister som har en egen uppfattning. Israel eller Palestina?
För mig är det inte ett val utan något man får berätta om, sen får alla bilda sin egen uppfattning.
Som lärare ska du berätta alla sidor.
Hat, hot, kränkningar och våld är dock inte ok i varken denna eller andra frågor.
