Fyra månader utan sin mamma. Utan sin pappa. Utan sina syskon.
Mer än fyra månader med en person hon inte känner.
De råkar ha samma DNA men det är också det enda för om den biologiska mamman hade fortsatt utöva det "ansvar" hon inte klarade, hade hon inte längre haft en dotter.
Varje dag i över fyra månaders tid har tankarna ägnats Juni och hennes familj vilket har genererat otroligt mycket ångest och tårar för mig. För mig som inte känner flickan eller hennes familj. För mig som aldrig träffat dem. Känslorna de har känt kan jag bara ana, gissa mig till. Känslan av att ens barn kidnappas och försvinner samt att allas händer är bakbundna, den måste vara fruktansvärd.
På alla tänkbara sätt som finns, var det nämligen deras barn som blev kidnappat i maj.
Kidnappat av den kvinna som visserligen är biologisk, men som på alla tänkbara sätt har förverkat sin rätt att vara mamma.
För alla normala människor är barnen allt. Vilken förälder som helst hade skyddat sitt barn in i det sista. Denna "mamma" får skylla på vad hon vill. Ok, hon blev med misshandlad, hon psykades, utsattes för hedersvåld, vad vet jag. Hon gjorde i vilket fall ingenting för att skydda det barn hon hade fött. Hon såg på när pappan bröt lårbenet och misshandlades deras gemensamma bebis. Fyra månader gammal blev hon omhändertagen av socialen och hade inte det hänt hade det förmodligen blivit ett Yara-fall. Det var med all sannolikhet mer tur än något annat, att flickan fortfarande var i livet.
Fyra månader gammal kommer en misshandlad bebis till ett familjehem och med väldigt mycket kärlek, för det är vad som krävs, blir denna flicka en "vanlig" flicka. Hon får ett bra liv och familjehemmet är hennes. Det är hennes föräldrar och hennes syskon för då hon var så liten när hon blev placerad, vet hon inget annat. Rätten bestämde flera år senare att den biologiska mamman, trots sin dom och sitt straff, ska få umgås med flickan. Under ett sådant umgänge tar hon flickan och försvinner. Hon försvann och hittades av polis i söndags, över fyra månader senare.
Då gör denna stjärnjournalist ytterligare en fantastisk artikel, i samma anda som de tidigare han skrivit. Att bli journalist kan inte vara svårt när man inte klarar av detta med källkritik och olika sidor. FNs barnkonvention har han nog aldrig läst.
"Svalöv tog treårig flicka från sin mamma"
Så du journalisten, vad vill flickan?
För du vet, vad som är bäst för barnet måste vara det primära i alla lägen.
Vad tror du själv?
Om någon ytligt bekant kom och tog ditt barn och försvann i fyra månader. Vad hade du tyckt om det? Den som tog ditt barn har dessutom inte ansetts klara av att ha sitt barn.
Jo, rätten må ha sagt att hon ska umgås med barnet och flytta hem i sinom tid. Det innebär inte att det bara går att ta barnet och försvinna. Det var dock vad hon gjorde och det utan en tanke på barnets bästa. Hon tänkte på sid själv. Denna gången med. Hon tänkte inte på flickan för om hon hade gjort det från allra första början hade denna situation aldrig uppkommit.
Jag har inte läst alla domarna och kan inte säga något om dem. Jag är dock säker på att journalisten inte heller har gjort det och om han har läst dem, undrar jag hur han kan skriva som han gör.
Alla har sett rubrikerna med "Jag hade det stökigt hemma och då tog de mina barn". Alla vet att det inte stämmer. Alla vet att det finns mycket sekretess i sådana här ärenden men ändå väljer en stor tidning som Dagens Nyheter att vinkla en artikel utan fakta bakom. Socialtjänsten får nämligen aldrig kommentera någonting. Familjehemmet är bakbundna.
Min uppfattning är att det måste vara stjärnadvokaten som tipsat tidningen. Samma stjärnadvokat som inte klarade av makens företag och dömdes för detta. Samma stjärnadvokat som inte ens kan stava till "familjerätt" på sin hemsida. Samma advokat som skyddat en brottsling och inte gjort det som var det bästa för barnet.
Socialtjänsten har regler de ska följa och om nu den biologiska "mamman" vill ha tillbaka sitt barn finns det vissa saker som ska göras. Ett exempel är att hon ska genomgå en form av mamma-barn-utredning för att se hennes lämplighet. Min erfarenhet av socialtjänsten säger åtminstone att detta ingår för att ta ett barn och placera det i en annan familj, det är inte det första man gör utan det sista steget i en väldigt lång process. Det finns exempel på där det missköts, jag tänker på Marks kommun, men min uppfattning är att de oftare har rätt än fel.
Om hon vill att flickan ska flytta hem till henne och om hon genomgår allt det hon måste göra för att bevisa sig duglig, och mot förmodan anses vara det, då ska flickan få vänjas in i sin nya tillvaro med henne på samma sätt som man skolar in ett barn på dagis. Det sker inte över natten.
Det sker sakta för att barnet ska få må så bra som möjligt. Samtidigt ska rätten veta att för flickan är det inte bara hennes familj som försvinner utan även eventuella syskon, kusiner, mostrar, mor och farföräldrar, grannar, dagiskompisar, vänner från eventuella fritidsaktiviteter. Alla. Finns det barn i familjen ska det tas hänsyn till dem också. Alla dessa människor är flickans trygghet, hennes liv. Så har det varit i tre års tid.
Min förhoppning är att detta barn ska få sin vårdnad flyttad till familjehemmet för all logik säger att ett barn som bott tre år i en familj och har gjort så sedan tidig barndom, ska stanna där. Det tar inte bort den biologiska "mamman" rätten att träffa henne, men det ger flickan och familjehemmet en otrolig trygghet inför framtiden.
Måtte rätten ta ett beslut om fortsatt LVU.
Måtte rätten, till skillnad från advokaten och journalisten, följa barnkonventionen och se till barnets bästa.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/svalov-tog-trearig-flicka-fran-hennes-mamma/
Mer än fyra månader med en person hon inte känner.
De råkar ha samma DNA men det är också det enda för om den biologiska mamman hade fortsatt utöva det "ansvar" hon inte klarade, hade hon inte längre haft en dotter.
Varje dag i över fyra månaders tid har tankarna ägnats Juni och hennes familj vilket har genererat otroligt mycket ångest och tårar för mig. För mig som inte känner flickan eller hennes familj. För mig som aldrig träffat dem. Känslorna de har känt kan jag bara ana, gissa mig till. Känslan av att ens barn kidnappas och försvinner samt att allas händer är bakbundna, den måste vara fruktansvärd.
På alla tänkbara sätt som finns, var det nämligen deras barn som blev kidnappat i maj.
Kidnappat av den kvinna som visserligen är biologisk, men som på alla tänkbara sätt har förverkat sin rätt att vara mamma.
För alla normala människor är barnen allt. Vilken förälder som helst hade skyddat sitt barn in i det sista. Denna "mamma" får skylla på vad hon vill. Ok, hon blev med misshandlad, hon psykades, utsattes för hedersvåld, vad vet jag. Hon gjorde i vilket fall ingenting för att skydda det barn hon hade fött. Hon såg på när pappan bröt lårbenet och misshandlades deras gemensamma bebis. Fyra månader gammal blev hon omhändertagen av socialen och hade inte det hänt hade det förmodligen blivit ett Yara-fall. Det var med all sannolikhet mer tur än något annat, att flickan fortfarande var i livet.
Fyra månader gammal kommer en misshandlad bebis till ett familjehem och med väldigt mycket kärlek, för det är vad som krävs, blir denna flicka en "vanlig" flicka. Hon får ett bra liv och familjehemmet är hennes. Det är hennes föräldrar och hennes syskon för då hon var så liten när hon blev placerad, vet hon inget annat. Rätten bestämde flera år senare att den biologiska mamman, trots sin dom och sitt straff, ska få umgås med flickan. Under ett sådant umgänge tar hon flickan och försvinner. Hon försvann och hittades av polis i söndags, över fyra månader senare.
Då gör denna stjärnjournalist ytterligare en fantastisk artikel, i samma anda som de tidigare han skrivit. Att bli journalist kan inte vara svårt när man inte klarar av detta med källkritik och olika sidor. FNs barnkonvention har han nog aldrig läst.
"Svalöv tog treårig flicka från sin mamma"
Så du journalisten, vad vill flickan?
För du vet, vad som är bäst för barnet måste vara det primära i alla lägen.
Vad tror du själv?
Om någon ytligt bekant kom och tog ditt barn och försvann i fyra månader. Vad hade du tyckt om det? Den som tog ditt barn har dessutom inte ansetts klara av att ha sitt barn.
Jo, rätten må ha sagt att hon ska umgås med barnet och flytta hem i sinom tid. Det innebär inte att det bara går att ta barnet och försvinna. Det var dock vad hon gjorde och det utan en tanke på barnets bästa. Hon tänkte på sid själv. Denna gången med. Hon tänkte inte på flickan för om hon hade gjort det från allra första början hade denna situation aldrig uppkommit.
 |
| praktikertjanst.se |
Alla har sett rubrikerna med "Jag hade det stökigt hemma och då tog de mina barn". Alla vet att det inte stämmer. Alla vet att det finns mycket sekretess i sådana här ärenden men ändå väljer en stor tidning som Dagens Nyheter att vinkla en artikel utan fakta bakom. Socialtjänsten får nämligen aldrig kommentera någonting. Familjehemmet är bakbundna.
Min uppfattning är att det måste vara stjärnadvokaten som tipsat tidningen. Samma stjärnadvokat som inte klarade av makens företag och dömdes för detta. Samma stjärnadvokat som inte ens kan stava till "familjerätt" på sin hemsida. Samma advokat som skyddat en brottsling och inte gjort det som var det bästa för barnet.
Socialtjänsten har regler de ska följa och om nu den biologiska "mamman" vill ha tillbaka sitt barn finns det vissa saker som ska göras. Ett exempel är att hon ska genomgå en form av mamma-barn-utredning för att se hennes lämplighet. Min erfarenhet av socialtjänsten säger åtminstone att detta ingår för att ta ett barn och placera det i en annan familj, det är inte det första man gör utan det sista steget i en väldigt lång process. Det finns exempel på där det missköts, jag tänker på Marks kommun, men min uppfattning är att de oftare har rätt än fel.
Om hon vill att flickan ska flytta hem till henne och om hon genomgår allt det hon måste göra för att bevisa sig duglig, och mot förmodan anses vara det, då ska flickan få vänjas in i sin nya tillvaro med henne på samma sätt som man skolar in ett barn på dagis. Det sker inte över natten.
Det sker sakta för att barnet ska få må så bra som möjligt. Samtidigt ska rätten veta att för flickan är det inte bara hennes familj som försvinner utan även eventuella syskon, kusiner, mostrar, mor och farföräldrar, grannar, dagiskompisar, vänner från eventuella fritidsaktiviteter. Alla. Finns det barn i familjen ska det tas hänsyn till dem också. Alla dessa människor är flickans trygghet, hennes liv. Så har det varit i tre års tid.
Min förhoppning är att detta barn ska få sin vårdnad flyttad till familjehemmet för all logik säger att ett barn som bott tre år i en familj och har gjort så sedan tidig barndom, ska stanna där. Det tar inte bort den biologiska "mamman" rätten att träffa henne, men det ger flickan och familjehemmet en otrolig trygghet inför framtiden.
Måtte rätten ta ett beslut om fortsatt LVU.
Måtte rätten, till skillnad från advokaten och journalisten, följa barnkonventionen och se till barnets bästa.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/svalov-tog-trearig-flicka-fran-hennes-mamma/
