Fyra veckor har gått. Fyra veckor utan sina föräldrar och syskon. Fyra veckor med en människa som visserligen delar samma blod som dig men inget mer. Fyra veckor med en biologisk mamma som påstår sig agera för barnets bästa, men som så uppenbart inte gör det.
För fyra veckor sedan tog en person ett barn från sina föräldrar och försvann.
Detta barn har sedan dess varit försvunnet och ingen verkar längre bry sig. Jag har hört människor säga att "det är ju hennes barn". Jo, biologiskt men inte annars.
Jag vill att alla som har barn där ute ska ta sig en funderare. Barnbarn går med bra.
Tänk att ni efter tre år som föräldrar till ett barn går till fiket och en bekant till er tar er dotter och försvinner. Er dotter känner inte personen i fråga mer än som en person som funnits i bakgrunden ibland. Ni polisanmäler det hela och jagar med ljus och lykta för att få ert barn hem till er igen men efter hand som tiden går upptäcker ni att ingen längre bryr sig. Ingen som kan förändra någonting.
Veckorna går och ni vet inte vad som har hänt ert barn eller var hon befinner sig.
Ni vet dock att personen som tog barnet inte är det bästa för barnet och det ur många synvinklar.
Jobbigt att sätta sig in i det?
Rätten har bestämt och satt på pränt att barnet inte kan få det emotionella stöd hon behöver från den biologiska mamman. I Sverige är det dock så att de biologiska föräldrarna alltid går först, blod är tjockare än vatten oavsett vad som har hänt. Denna biologiska mamma har visserligen inte slagit barnet men däremot sett på. Sett på när barnets pappa misshandlat ett nyfött barn i många månader. Att barnet överlevde är förmodligen mer tur än skicklighet. Den biologiska mamman fick visserligen ensam vårdnad men detta enbart för att alternativet var sämre för barnet.
Om det var svårt för dig att tänka på det som om det var ditt eget barn som försvann så gör vi såhär: Du har säkert en bekant som har adopterat ett barn. De flesta av dessa barn adopteras inte samma dag de föds utan när de är allt från några veckor till några år. Barnen anpassar sig snabbt och mår snabbt bättre när de kommer till ett hem som villkorslöst älskar dem. Efter tre år kommer de biologiska föräldrarna, tar barnet och försvinner. Skulle det vara ok?
Hade du då ansett att det var de biologiska föräldrarnas rätt att ta "hem" sitt barn?
Tidningsartiklarna som kom med flickans försvinnande berättade om hur jobbigt det var för mamman och för mig visar detta Sverige i ett nötskal. Vi påstår att vi ser till barnets bästa men icke. Det är synd om den biologiska mamman som inte får ha sitt barn hos sig.
Vem frågade barnet?
Ett barn som har bott med sin familj i tre år ifrågasätter inte det den lever i för det är dennes familj. Ett treårigt barn som nu missat dagis och skolavslutning, sin födelsedag och nu midsommar. Ett treårigt barn som finns där ute någonstans och undrar vart hennes familj är då hon nu istället är hos främlingar. Ett litet barn som kunde varit ditt eller din bekants.
Där ute sitter den biologiska mammans advokat, en journalist på DN och med tanke på att domen berättar att hon hade en tolk vid rättegången, även en sådan och vet var detta barn befinner sig. Gissningsvis släkt till dem med. Någon där ute vet men säger ingenting. Jag har försökt polisanmäla advokaten men hon skyddas av sitt ämbete vilket för mig är absurt. Hennes yrke skyddar henne från att följa svensk lag. Flickan är LVU-ad och ska omhändertas. Detsamma gäller journalisten men det gick inte då han enbart behövde säga att han inte visste. Har de någon ryggrad gör de själv en anonym anmälan och berättar vart flickan befinner sig.
Svensk lag måste ses över. Ett ämbete kan inte skydda någon undan lagen och barnets bästa måste vara det främsta. Ett barn som under så många år bott i ett familjehem måste få stanna där. Vårdnaden måste kunna flyttas snabbare och rätten till att vara förälder måste ses över. Det är inte rimligt att du ska kunna missköta ett barn så pass att du blir dömd för det och sedan bara tar det tillbaka som om det vore en ägodel. Barnets främsta ska alltid vara det viktigaste!
Min tankar är hos familjen och främst denna lilla flicka som måste känna sig övergiven och ensam. Övergiven av den familj som älskar henne. Inga barn ska må så dåligt. INGA.
Jag önskar att någon där ute berättar vart detta barn befinner sig för det är några som vet!
Se det ur hennes synvinkel:
Hon vill bara hem till sin familj.
http://emiliepilthammar.blogspot.se/2015/06/ur-ett-barnperspektiv.html
http://fostermamman.blogspot.se/2015/05/hitta-juni.html
För fyra veckor sedan tog en person ett barn från sina föräldrar och försvann.
Detta barn har sedan dess varit försvunnet och ingen verkar längre bry sig. Jag har hört människor säga att "det är ju hennes barn". Jo, biologiskt men inte annars.
Jag vill att alla som har barn där ute ska ta sig en funderare. Barnbarn går med bra.
Tänk att ni efter tre år som föräldrar till ett barn går till fiket och en bekant till er tar er dotter och försvinner. Er dotter känner inte personen i fråga mer än som en person som funnits i bakgrunden ibland. Ni polisanmäler det hela och jagar med ljus och lykta för att få ert barn hem till er igen men efter hand som tiden går upptäcker ni att ingen längre bryr sig. Ingen som kan förändra någonting.
Veckorna går och ni vet inte vad som har hänt ert barn eller var hon befinner sig.
Ni vet dock att personen som tog barnet inte är det bästa för barnet och det ur många synvinklar.
Jobbigt att sätta sig in i det?
 |
| Har någon sett Juni? Ring 114 14! |
Om det var svårt för dig att tänka på det som om det var ditt eget barn som försvann så gör vi såhär: Du har säkert en bekant som har adopterat ett barn. De flesta av dessa barn adopteras inte samma dag de föds utan när de är allt från några veckor till några år. Barnen anpassar sig snabbt och mår snabbt bättre när de kommer till ett hem som villkorslöst älskar dem. Efter tre år kommer de biologiska föräldrarna, tar barnet och försvinner. Skulle det vara ok?
Hade du då ansett att det var de biologiska föräldrarnas rätt att ta "hem" sitt barn?
Tidningsartiklarna som kom med flickans försvinnande berättade om hur jobbigt det var för mamman och för mig visar detta Sverige i ett nötskal. Vi påstår att vi ser till barnets bästa men icke. Det är synd om den biologiska mamman som inte får ha sitt barn hos sig.
Vem frågade barnet?
Ett barn som har bott med sin familj i tre år ifrågasätter inte det den lever i för det är dennes familj. Ett treårigt barn som nu missat dagis och skolavslutning, sin födelsedag och nu midsommar. Ett treårigt barn som finns där ute någonstans och undrar vart hennes familj är då hon nu istället är hos främlingar. Ett litet barn som kunde varit ditt eller din bekants.
Där ute sitter den biologiska mammans advokat, en journalist på DN och med tanke på att domen berättar att hon hade en tolk vid rättegången, även en sådan och vet var detta barn befinner sig. Gissningsvis släkt till dem med. Någon där ute vet men säger ingenting. Jag har försökt polisanmäla advokaten men hon skyddas av sitt ämbete vilket för mig är absurt. Hennes yrke skyddar henne från att följa svensk lag. Flickan är LVU-ad och ska omhändertas. Detsamma gäller journalisten men det gick inte då han enbart behövde säga att han inte visste. Har de någon ryggrad gör de själv en anonym anmälan och berättar vart flickan befinner sig.
Svensk lag måste ses över. Ett ämbete kan inte skydda någon undan lagen och barnets bästa måste vara det främsta. Ett barn som under så många år bott i ett familjehem måste få stanna där. Vårdnaden måste kunna flyttas snabbare och rätten till att vara förälder måste ses över. Det är inte rimligt att du ska kunna missköta ett barn så pass att du blir dömd för det och sedan bara tar det tillbaka som om det vore en ägodel. Barnets främsta ska alltid vara det viktigaste!
Min tankar är hos familjen och främst denna lilla flicka som måste känna sig övergiven och ensam. Övergiven av den familj som älskar henne. Inga barn ska må så dåligt. INGA.
Jag önskar att någon där ute berättar vart detta barn befinner sig för det är några som vet!
Se det ur hennes synvinkel:
Hon vill bara hem till sin familj.
http://emiliepilthammar.blogspot.se/2015/06/ur-ett-barnperspektiv.html
http://fostermamman.blogspot.se/2015/05/hitta-juni.html
