fredag 12 februari 2016

Eller inte.

Den hårdare asylpolitiken skapar mer oro skriver tidningarna och pekar på att det händer mer saker på boendena idag än tidigare. Det är fullt möjligt att det är så. Det skulle även kunna vara så att dessa människor som bor på alla asylboenden har börjat tröttna på att bo där.
Självklart behöver inte det ena förringa det andra.

Människor som bor på asylboenden behandlas sämre än vad många svenska djur gör. Reglerna är hårdare för att föda upp diverse djur än vad det är för att driva ett asylboende. Jag har tidigare skrivit om att minken, som är så debatterad för deras lilla utrymme att bo på, har ett betydligt större område att röra sig på än vad en asylsökande människa i Sverige har.
Detta då om man räknar på hur stor yta varje individ har utifrån sin kroppsyta.
Känns det bra?
Alla djuraktivister, var är ni?
Är de asylsökande mindre värda än ni?
Eller djuren?
Uppenbarligen.
sr.se

Det är ett par år sedan jag skrev om detta första gången. Sverige dunkar sig för bröstet och berättar hur fantastiskt bra vi år. Vi hjälper många människor!
Ja, vi trycker in många människor i asylboenden av olika slag.
Vi har ingen som helst kontroll och alla sätts i samma kö för att söka asyl.
Det betyder att människor som kommer från länder där det inte är krig sätts i samma kö som de som är från kriget. Människor med stora trauman sätts i samma rum som människor som rest från sitt land för att det är fattigt. De talar inte samma språk, har inte samma bakgrund och har alla olika levnadsmönster. Människor som har flytt från varandra sätts tillsammans.

För två år sedan tog jag upp detta med Migrationsverket när de besökte kommunen.
Svaret var då att det primära är att alla människor ska få tak över huvudet.
Grattis!
Är ni förvånade nu?
Ett barn hade kunnat räkna ut att resultatet av att man pressar ihop många människor med väldigt mycket olika åsikter och tankar i samma lilla gryt och sedan låter dem sitta där i två år, då blir vem som helst knäpp. Att det händer saker är verkligen inte märkligt och min ståndpunkt är samma nu som för ett par år sedan.
Vi ska självklart hjälpa så många människor vi kan, men det måste ske på ett humant sätt med planering innan människorna kommer, inte efter.
Om de styrande hade tänkt att Sverige skulle ta emot alla dessa människor, då skulle de anpassat och skaffat det som behövdes för detta innan. Inte efter.

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/hardare-asylpolitik-leder-till-oro-och-brak