I höstas var det EU-migranter. Nu är det marockanska män.
Snyfthistorierna rullar upp och åter igen undrar jag vart i det hela som flickornas försvar finns men just det, det är synd om förövarna.
Jag ska göra ett sammandrag av reportaget som är länkat men lyssna gärna på det.
Samir är en vuxen man från Marocko. Han lever som "gatubarn" i Sverige.
Han stack från sina föräldrar och syskon i Marocko som tolvåringar för att söka sig en bättre framtid. Efter två år kom han till Sverige och fick bo på ett boende för ensamkommande flyktingbarn men när han fyllde 18 flyttades han till ett asylboende. (Lägg nu märke till vilken ålder han säger att han hade när hanflydde: 12. Plus två år i Europa. Alltså bodde han fyra år i ett hem för ensamkommande.. eller inte.) Han trivdes inte på boendet där han hade sin säng, mat, tak över huvudet och dagpenning så han levde på gatan i Malmö i ett år innan han stack till Stockholm. (En sunt räknande människa är nu upp i att han minst är 19 år.) Han berättar att han inte har några pengar men lever på vatten, läsk och cigaretter. (!?)
Han anser att det är ok att stjäla om man gör det för att få kläder eller mat och det är så han livnär sig. Han berättar om hur dåligt han mår men att han inte visar det utåt. Han tycker inte att han längre har någon framtid och inget att leva för. Hans dröm med Sverige var att utbilda sig och bli någon som andra människor såg upp till.
Även om regeringen betalar för honom resten av livet i Marocko tänker han inte återvända.
Han har fått avslag på sin asylansökan två gånger men lever hellre på gatan här än i Marocko.
Han känner inte att han någon värdighet kvar och att han inte känner sig som en människa.
Jag blir så trött!
Sveriges radio betalar alltså för detta reportage av en man som anser att hans problem är hela världens fel. Bara i Sverige fick han möjligheten att bo på ett asylboende med säng, mat och fickpengar. HAN valde bort det men då tycker statlig media synd om honom!?
Då han inte har något asylskäl får an inte uppehållstillstånd.
Varför i hela världen sätter vi då honom inte bara utanför gränsen?
Han är inte längre Sveriges ansvar och det är helt fel att systemet fungerar såhär dåligt.
Ledande politiker säger nu at vi ska ha avtal med Marocko så att vi kan skicka hem honom men han berättar redan nu att han kommer att vägra, HAN vill inte tillbaka.
Tänk, en person som hade så stora drömmar blev ingenting. Ingenting och han har valt det helt själv.
Precis som alla andra människor i Marocko fick han gå i skolan men han ville inte.
I Sverige kommer du i princip ingenstans utan en klar skolgång bakom dig, varför skulle vi då ge dessa män det de vill?
Nej, tyck du synd om honom men se det då såhär, alla som nu anser att mig vara en hemsk människa som tycker att hela detta reportaget, uppmärksamheten och media riktar krutet på fel håll:
Denne MAN har tagit plats för familjer som flytt kriget. HAN har tagit resurser från dem som verkligen hade behövt dem. HAN har valt det liv han lever själv.
Varför gör han då allt detta?
Jo, han har satt sig själv framför en barnfamilj som flytt kriget då han inte var nöjd med det liv han hade. Skulle Sverige ta hand om alla som inte ansåg sig vara nöjda med sina liv hade vi gått i konkurs direkt. Ja, vi har det bra i Sverige men vi har arbetat oss till det!
Jag började sommarjobba som tolvåring, har haft ett tjugotal arbeten på olika platser och i olika genrer, sparat pengar och köpt ett hus. Gått i skolan och läst så att jag skulle få ett arbete. JAG har själv gjort det och han ska om jag får bestämma inte ha en endaste krona av det jag har skänkt till staten genom skatt. En barnfamilj, självklart, men inte någon som kommer hit och inte nöjer sig, stjäl och ställer till ett helsicke för andra människor.
Han kan återvända hem efter det straff han borde få för att inte följa den svenska lagen.
Här ska vi alla vara lika och jag hoppas verkligen att det kommer ske för denne man med. Han har fått ett avslag, två gånger, så ta ryggsäcken och återvänd hem till Marocko och föreläs för andra barn och ungdomar att drömmen inte finns i Europa, den finns i att gå i skolan och utbilda sig där man befinner sig för att sedan söka sig lagliga vägar hit om det fortfarande är drömmen.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=6359637
Snyfthistorierna rullar upp och åter igen undrar jag vart i det hela som flickornas försvar finns men just det, det är synd om förövarna.
Jag ska göra ett sammandrag av reportaget som är länkat men lyssna gärna på det.
Samir är en vuxen man från Marocko. Han lever som "gatubarn" i Sverige.
Han stack från sina föräldrar och syskon i Marocko som tolvåringar för att söka sig en bättre framtid. Efter två år kom han till Sverige och fick bo på ett boende för ensamkommande flyktingbarn men när han fyllde 18 flyttades han till ett asylboende. (Lägg nu märke till vilken ålder han säger att han hade när hanflydde: 12. Plus två år i Europa. Alltså bodde han fyra år i ett hem för ensamkommande.. eller inte.) Han trivdes inte på boendet där han hade sin säng, mat, tak över huvudet och dagpenning så han levde på gatan i Malmö i ett år innan han stack till Stockholm. (En sunt räknande människa är nu upp i att han minst är 19 år.) Han berättar att han inte har några pengar men lever på vatten, läsk och cigaretter. (!?)
Han anser att det är ok att stjäla om man gör det för att få kläder eller mat och det är så han livnär sig. Han berättar om hur dåligt han mår men att han inte visar det utåt. Han tycker inte att han längre har någon framtid och inget att leva för. Hans dröm med Sverige var att utbilda sig och bli någon som andra människor såg upp till.
Även om regeringen betalar för honom resten av livet i Marocko tänker han inte återvända.
Han har fått avslag på sin asylansökan två gånger men lever hellre på gatan här än i Marocko.
Han känner inte att han någon värdighet kvar och att han inte känner sig som en människa.
 |
| svt.se |
Jag blir så trött!
Sveriges radio betalar alltså för detta reportage av en man som anser att hans problem är hela världens fel. Bara i Sverige fick han möjligheten att bo på ett asylboende med säng, mat och fickpengar. HAN valde bort det men då tycker statlig media synd om honom!?
Då han inte har något asylskäl får an inte uppehållstillstånd.
Varför i hela världen sätter vi då honom inte bara utanför gränsen?
Han är inte längre Sveriges ansvar och det är helt fel att systemet fungerar såhär dåligt.
Ledande politiker säger nu at vi ska ha avtal med Marocko så att vi kan skicka hem honom men han berättar redan nu att han kommer att vägra, HAN vill inte tillbaka.
Tänk, en person som hade så stora drömmar blev ingenting. Ingenting och han har valt det helt själv.
Precis som alla andra människor i Marocko fick han gå i skolan men han ville inte.
I Sverige kommer du i princip ingenstans utan en klar skolgång bakom dig, varför skulle vi då ge dessa män det de vill?
Nej, tyck du synd om honom men se det då såhär, alla som nu anser att mig vara en hemsk människa som tycker att hela detta reportaget, uppmärksamheten och media riktar krutet på fel håll:
Denne MAN har tagit plats för familjer som flytt kriget. HAN har tagit resurser från dem som verkligen hade behövt dem. HAN har valt det liv han lever själv.
Varför gör han då allt detta?
Jo, han har satt sig själv framför en barnfamilj som flytt kriget då han inte var nöjd med det liv han hade. Skulle Sverige ta hand om alla som inte ansåg sig vara nöjda med sina liv hade vi gått i konkurs direkt. Ja, vi har det bra i Sverige men vi har arbetat oss till det!
Jag började sommarjobba som tolvåring, har haft ett tjugotal arbeten på olika platser och i olika genrer, sparat pengar och köpt ett hus. Gått i skolan och läst så att jag skulle få ett arbete. JAG har själv gjort det och han ska om jag får bestämma inte ha en endaste krona av det jag har skänkt till staten genom skatt. En barnfamilj, självklart, men inte någon som kommer hit och inte nöjer sig, stjäl och ställer till ett helsicke för andra människor.
Han kan återvända hem efter det straff han borde få för att inte följa den svenska lagen.
Här ska vi alla vara lika och jag hoppas verkligen att det kommer ske för denne man med. Han har fått ett avslag, två gånger, så ta ryggsäcken och återvänd hem till Marocko och föreläs för andra barn och ungdomar att drömmen inte finns i Europa, den finns i att gå i skolan och utbilda sig där man befinner sig för att sedan söka sig lagliga vägar hit om det fortfarande är drömmen.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=6359637
