Polisens resurser har omfördelats och därmed läggs nu mindre tid på att utreda exempelvis inbrott. Jag har all respekt för polisen men just detta arbete har inte varit något de har haft högprioriterat tidigare heller.
För många år sedan, när jag fortfarande bodde hemma, hade vi inbrott. Inte i huset som tur var men väl i tre av de fyra bilarna som stod på gården. Jag hörde ljud och gick ut vilket förmodligen var anledningen till att den tredje bilen bara hade märken längs med dörren.
Inbrottet innebar för oss självrisker, nya stereos i bilarna då de som fanns i prioriterades ner och värderades till noll och ingenting så kostnaden och alla problem runt att lämna alla bilar på lagning fick vi ta på oss. Polisen kom ut men det var inte mycket mer.
De försökte ta fingeravtryck men resultatet vet inte vi något om.
Veckan efter kom beskedet att ärendena hade lagts ner.
Vi var inte ensamma om det. Minns jag rätt var det tretton bilar till i kvarteret som hade haft inbrott samma natt.
Vad är det då som skapar otrygghet?
Klotter brukar vara det som står högst upp på listan men annars är inbrott i hus och bilar, brott som förstört den personliga sfären och gör människor otrygga, som är värst. De brotten känns som om någon trampar på den personliga integriteten: någon har rört vid MINA saker utan min tillåtelse.
Från att ha gått till nerläggning av ärenden på ungefär en vecka för femton år sedan, är vi nu nere på någon dag? Jag vet inte. Jag tycker dock synd om de poliser som ska vara ute och möta dessa frustrerade människor som känner sig maktlösa.
Det leder till en enda sak och det är medborgargarden och anarki.
En beväpnad mobb är livsfarlig även om den är uppbyggd av hemmafruar med moppar.
Den skapar visserligen en viss trygghet men kan lätt hetsas mot någon som absolut inte har något att göra med det.
En av alla gånger jag varit på möte angående detta eller något liknande fick jag veta att cirka 90% av brotten begås av samma 10% människor. De är människor med problem som kräver mycket och snabba pengar. Med andra ord skulle 90% av alla brott försvunnit om dessa 10% människor sattes inom lås och bom.
Problemet blir här Sveriges lag som skrattar både offren och polisen i ansiktet.
Straffet för att begå något inbrott, utan att skada någon, är inte högt.
Personen i fråga behöver med all sannolikhet inte sitta inlåst alls.
Om polisen då inte längre är den skyddsmekanism i samhället som den ska vara, vad kommer då hända? Alternativet är inte något bra.
http://www.svt.se/nyheter/inrikes/vardagsbrott-prioriteras-ner
För många år sedan, när jag fortfarande bodde hemma, hade vi inbrott. Inte i huset som tur var men väl i tre av de fyra bilarna som stod på gården. Jag hörde ljud och gick ut vilket förmodligen var anledningen till att den tredje bilen bara hade märken längs med dörren.
Inbrottet innebar för oss självrisker, nya stereos i bilarna då de som fanns i prioriterades ner och värderades till noll och ingenting så kostnaden och alla problem runt att lämna alla bilar på lagning fick vi ta på oss. Polisen kom ut men det var inte mycket mer.
De försökte ta fingeravtryck men resultatet vet inte vi något om.
Veckan efter kom beskedet att ärendena hade lagts ner.
Vi var inte ensamma om det. Minns jag rätt var det tretton bilar till i kvarteret som hade haft inbrott samma natt.
 |
| svt.se |
Vad är det då som skapar otrygghet?
Klotter brukar vara det som står högst upp på listan men annars är inbrott i hus och bilar, brott som förstört den personliga sfären och gör människor otrygga, som är värst. De brotten känns som om någon trampar på den personliga integriteten: någon har rört vid MINA saker utan min tillåtelse.
Från att ha gått till nerläggning av ärenden på ungefär en vecka för femton år sedan, är vi nu nere på någon dag? Jag vet inte. Jag tycker dock synd om de poliser som ska vara ute och möta dessa frustrerade människor som känner sig maktlösa.
Det leder till en enda sak och det är medborgargarden och anarki.
En beväpnad mobb är livsfarlig även om den är uppbyggd av hemmafruar med moppar.
Den skapar visserligen en viss trygghet men kan lätt hetsas mot någon som absolut inte har något att göra med det.
En av alla gånger jag varit på möte angående detta eller något liknande fick jag veta att cirka 90% av brotten begås av samma 10% människor. De är människor med problem som kräver mycket och snabba pengar. Med andra ord skulle 90% av alla brott försvunnit om dessa 10% människor sattes inom lås och bom.
Problemet blir här Sveriges lag som skrattar både offren och polisen i ansiktet.
Straffet för att begå något inbrott, utan att skada någon, är inte högt.
Personen i fråga behöver med all sannolikhet inte sitta inlåst alls.
Om polisen då inte längre är den skyddsmekanism i samhället som den ska vara, vad kommer då hända? Alternativet är inte något bra.
http://www.svt.se/nyheter/inrikes/vardagsbrott-prioriteras-ner
