Vi blir nu sex i familjen, nummer fyra är på gång för tätt tycker vi att det ska vara mellan syskonen.
Anledningen till att jag skriver det nu är det faktum att det omöjligt går att dölja längre. Jag ser ut som en boll. De flesta i vår närhet har nog reagerat men få har sagt någonting då det vanligtvis är en fråga ingen vågar ställa då risken finns att personen i fråga, i detta fallet jag, bara har lagt på sig några kilon. Här är det dock inte bara några kilon längre så att komma i mina vanliga kläder finns inte.
Att gå från tre barn till fyra är en stor förändring på många plan men den största är det faktum att vi inte längre kommer få plats i en "vanlig" bil. Vi måste ha en sjusitsig för att få plats men då en sådan inköptes förra sommaren är det inget direkt problem även om vi redan varit och tittat på en ny, ännu större bil, som kommer inhandlas.
Många är de som påstår att det är jobbigt med barn. Jo, barn är olika men det blir aldrig värre än vad man gör det. Våra barn skulle med all sannolikhet inte räknas som några lugna och gångerna då man river sig i huvudet är många. Vill man så går det dock. Jag slutade jobba för ett år sedan för att vara mammaledig och jag klättrade på väggarna! Jag avskyr att inte ha något att göra så utöver mammaledigheten och politiken, har jag det sista året läst på heltid vilket nu resulterar i att jag tar ut två ämnesexamen till min befintliga lärarexamen. Jag har sökt för att börja läsa fler ämnen även detta år men vet fortfarande inte om jag kommer in. Året som gick var det dessutom två valrörelser men tänk, det gick utan några större problem. ALLT går om man vill.
För er som undrar, nej. Det gick inte naturligt denna gång heller utan vi har varit hos Cura Öresund i Malmö även med detta barn. Första försöket av dessa resulterade i ett tidigt missfall men denna gång höll det sig och jag kan inte annat än att hylla denna klinik och de trevliga människor som arbetar där. Utan dem hade vi varit ofrivilligt barnlösa och alla ni där ute som funderar på varför det inte fungerar, ta kontakt med dem. Det kostar en del pengar, ja, men att ställa sig i landstingets kö är ingen höjdare och bemötandet RMC i Malmö har, dit alla blir remitterade, är under all kritik.
Kan jag hjälpa någon eller svara på några undringar så är ni välkomna att ta kontakt så ska jag göra vad jag kan för att hjälpa er.
Med första flickan mådde jag bra, med andra flickan spydde jag fram till dagen innan och denna gång får nog räknas som ett mellanting. Min kropp är dock slut och jag har aldrig någonsin känt mig trött på det sätt jag gör nu. Jag har fortfarande inget större sömnbehov utan kroppen är bara inte riktigt i form, men gissningsvis ska jag inte gnälla med tanke på vad den gått i genom de sista tre åren.
Jag har under hela mitt liv önskat mig en stor familj och hade utan några större problem kunnat vara hemma i tio år till om jag bara fick ha en bisyssla jämte. Jag har sedan ungdomen sagt att minst tre barn är det som gäller, oavsett hur och det står fast. Nu blir det dock stopp då det praktiskt blir svårt att få det att fungera annars. Huset är stort och platsmässigt hade det fungerat med ett barn till, även i bilen, men sommarstugan och antalet händer som kan hålla dem brister om det kommer fler. Åtminstone än på rätt så några år.
Jag har även denna gång gjort ett fostervattensprov så vi vet att barnet är friskt och vi vet därför även att det är en liten flicka till som kommer i sommar, till min stora lycka. Det spelar självklart ingen roll för det är oviktigt men jag har alltid önskat just flickor. Det blir inte lätt för maken och Lilleman med mig i klimakteriet och tre tonårstjejer i huset om några år men det får fungera ändå! =)
Namnet hade varit detsamma oavsett om det varit en pojk eller flicka och vi var överens om det redan i somras så det har inte ens varit en diskussion om det denna gång.
Gissningsvis finns det många som har åsikter om detta men vi är alla olika. Jag tittar, de få gånger jag ser tv, på Familjen Annorlunda och tycker det verkar mysigt för inget är jobbigare än man själv gör det. Visst är det mycket jobb med barn, men fördelarna väger över väldigt tungt.
Det finns inget underbarare än barn och vi är väldigt glada för detta!
Anledningen till att jag skriver det nu är det faktum att det omöjligt går att dölja längre. Jag ser ut som en boll. De flesta i vår närhet har nog reagerat men få har sagt någonting då det vanligtvis är en fråga ingen vågar ställa då risken finns att personen i fråga, i detta fallet jag, bara har lagt på sig några kilon. Här är det dock inte bara några kilon längre så att komma i mina vanliga kläder finns inte.
Att gå från tre barn till fyra är en stor förändring på många plan men den största är det faktum att vi inte längre kommer få plats i en "vanlig" bil. Vi måste ha en sjusitsig för att få plats men då en sådan inköptes förra sommaren är det inget direkt problem även om vi redan varit och tittat på en ny, ännu större bil, som kommer inhandlas.
För er som undrar, nej. Det gick inte naturligt denna gång heller utan vi har varit hos Cura Öresund i Malmö även med detta barn. Första försöket av dessa resulterade i ett tidigt missfall men denna gång höll det sig och jag kan inte annat än att hylla denna klinik och de trevliga människor som arbetar där. Utan dem hade vi varit ofrivilligt barnlösa och alla ni där ute som funderar på varför det inte fungerar, ta kontakt med dem. Det kostar en del pengar, ja, men att ställa sig i landstingets kö är ingen höjdare och bemötandet RMC i Malmö har, dit alla blir remitterade, är under all kritik.
Kan jag hjälpa någon eller svara på några undringar så är ni välkomna att ta kontakt så ska jag göra vad jag kan för att hjälpa er.
Med första flickan mådde jag bra, med andra flickan spydde jag fram till dagen innan och denna gång får nog räknas som ett mellanting. Min kropp är dock slut och jag har aldrig någonsin känt mig trött på det sätt jag gör nu. Jag har fortfarande inget större sömnbehov utan kroppen är bara inte riktigt i form, men gissningsvis ska jag inte gnälla med tanke på vad den gått i genom de sista tre åren.
Jag har under hela mitt liv önskat mig en stor familj och hade utan några större problem kunnat vara hemma i tio år till om jag bara fick ha en bisyssla jämte. Jag har sedan ungdomen sagt att minst tre barn är det som gäller, oavsett hur och det står fast. Nu blir det dock stopp då det praktiskt blir svårt att få det att fungera annars. Huset är stort och platsmässigt hade det fungerat med ett barn till, även i bilen, men sommarstugan och antalet händer som kan hålla dem brister om det kommer fler. Åtminstone än på rätt så några år.
Jag har även denna gång gjort ett fostervattensprov så vi vet att barnet är friskt och vi vet därför även att det är en liten flicka till som kommer i sommar, till min stora lycka. Det spelar självklart ingen roll för det är oviktigt men jag har alltid önskat just flickor. Det blir inte lätt för maken och Lilleman med mig i klimakteriet och tre tonårstjejer i huset om några år men det får fungera ändå! =)
Namnet hade varit detsamma oavsett om det varit en pojk eller flicka och vi var överens om det redan i somras så det har inte ens varit en diskussion om det denna gång.
Gissningsvis finns det många som har åsikter om detta men vi är alla olika. Jag tittar, de få gånger jag ser tv, på Familjen Annorlunda och tycker det verkar mysigt för inget är jobbigare än man själv gör det. Visst är det mycket jobb med barn, men fördelarna väger över väldigt tungt.
Det finns inget underbarare än barn och vi är väldigt glada för detta!
