Jag hade fel. Jag erkänner.
Jag har sett en sida genom denna artikel, som jag inte tänkt på tidigare så istället för att dra alla över en kant har jag nu två sidor att se efter. Den ene sidan är den som denna artikel handlar om. När någon har arbetat allt de har kunnat men ändå inte fått sitt företag att gå runt. När dessa personers liv helt och hållet kraschar trots att de gjort allt i sin makt för att komma ur situationen.
Den andra sidan är den jag hade i tanken innan för jag vet de som har blivit skuldsanerade för att de har haft så mycket skulder att de omöjligt kunnat leva ett drägligt liv. I min värld är det dock så, att om du väljer att leva livet utan att betala dina räkningar som sedan går till kronofogden, om du skippar att betala vissa räkningar, om du shoppar/röker/snusar/dricker upp dina pengar. Då är det ditt eget problem. När du levt ditt liv på ett sätt som omöjligt kan fungera, då anser jag att du ska betala tillbaka de pengarna.
Jag minns när vi i skolan, under hemkunskapen, gick igenom vilken sorts tvättmedel man skulle köpa, hur man skulle jämföra priser i affären och hur man skulle tänka gällande att äta ute alltid. Det ingick i skolans läroområden och gör fortfarande.
Att program som Lyxfällan finns är då i mina ögon en katastrof men jag beskyller inte skolan för det utan föräldrarna till de som har problem. Om man inte kan lära ut sina barn hur man ska hantera pengar, kanske man kan fundera över vilket liv det ger barnen.
Det finns självklart de som klarar sig ändå men många är de som går i föräldrarnas fälla.
Som kommer leva i en skuldspiral nedåt och till slut ägas av olika myndigheter som kräver allt du tjänar.
Jag kan se en annan lösning för att inte oskyldiga, människor som har levt "rätt", ska dömas. Skuldsanera dem som behöver det och kolla sedan upp hur deras ekonomi ser ut några år efter. Är det fortfarande på samma nivå?
Eller personen i fråga har dragit på sig nya skulder?
Den som dragit på sig nya skulder som inte räknas som vettiga, exempelvis hus/lägenhet, studier etc, bör få tillbaka sin skuld. De som gått i konkurs och förlorat allt har därmed en chans att lösa sin situation permanent.
http://www.svt.se/nyheter/sverige/det-ar-en-skamkansla-att-man-hamnat-har
Jag har sett en sida genom denna artikel, som jag inte tänkt på tidigare så istället för att dra alla över en kant har jag nu två sidor att se efter. Den ene sidan är den som denna artikel handlar om. När någon har arbetat allt de har kunnat men ändå inte fått sitt företag att gå runt. När dessa personers liv helt och hållet kraschar trots att de gjort allt i sin makt för att komma ur situationen.
.png) |
| svt.se |
Jag minns när vi i skolan, under hemkunskapen, gick igenom vilken sorts tvättmedel man skulle köpa, hur man skulle jämföra priser i affären och hur man skulle tänka gällande att äta ute alltid. Det ingick i skolans läroområden och gör fortfarande.
Att program som Lyxfällan finns är då i mina ögon en katastrof men jag beskyller inte skolan för det utan föräldrarna till de som har problem. Om man inte kan lära ut sina barn hur man ska hantera pengar, kanske man kan fundera över vilket liv det ger barnen.
Det finns självklart de som klarar sig ändå men många är de som går i föräldrarnas fälla.
Som kommer leva i en skuldspiral nedåt och till slut ägas av olika myndigheter som kräver allt du tjänar.
Jag kan se en annan lösning för att inte oskyldiga, människor som har levt "rätt", ska dömas. Skuldsanera dem som behöver det och kolla sedan upp hur deras ekonomi ser ut några år efter. Är det fortfarande på samma nivå?
Eller personen i fråga har dragit på sig nya skulder?
Den som dragit på sig nya skulder som inte räknas som vettiga, exempelvis hus/lägenhet, studier etc, bör få tillbaka sin skuld. De som gått i konkurs och förlorat allt har därmed en chans att lösa sin situation permanent.
http://www.svt.se/nyheter/sverige/det-ar-en-skamkansla-att-man-hamnat-har
