Antalet anmälningar till socialen, om barn som far illa, ökar drastiskt och i vissa kommuner har ökningen varit mer än hundra procent. Jag tycker detta är bra! Inte att barn far illa utan att fler anmälningar görs och jag flaggade för detta efter all uppmärksamhet som var runt Yara i Karlskrona. Problemet blir att socialtjänsten inte hinner med.
Att bli anmäld är garanterat inte roligt men det gäller att se det på rätt sätt. Någon bryr sig uppenbarligen om just dina barn och även om det känns jobbigt, så är det lugnt om allt är bra.
Socialen går inte in och tar barn utan någon anledning.
Som jag ser det är bristen på familjehem desto större vilket måste tas på allvar. Ett familjehem har massvis med skyldigheter, men inga rättigheter. Du ska öppna ditt hem och ställa upp på allt, men förvänta dig inte att dina rättigheter ska tittas till.
Ta mig rätt nu, för familjehemmets rättigheter är underordnade barnets men tyvärr finns det en väldigt stark föräldrabalk i detta land som gör att FNs barnkonvention ofta åsidosätts för de biologiska föräldrarnas vilja. De kan ju uttrycka sig till skillnad från barnet.
Ett familjehem ska idag öppna upp sig för barnet, dess släkt och familj. Regler kan ändras efter hand som socialen får ny personal och många gånger är det svårt att våga släppa in någon du inte vet om denne får stanna. Familjehemmet har därutöver ingen chans att överklaga något beslut och detta måste ändras på. De jag pratat med som skulle kunna tänka sig att bli familjehem, är alla livrädda att barnet ska tas tillbaka. Man ska se till barnets bästa och enligt svenska skrivelser är det alltid det biologiska hemmet trots att det uppenbart inte är så.
Konsekvensen av detta blir människor som ser detta med att vara ett familjehem enbart som ett arbete. Man blir en institution som tillgodoser alla barnets behov men som ändå gör skillnad på detta och exempelvis sina egna. Detta blir, min övertygelse, katastrofalt för barnet.
Det finns en anledning till att placerade barn är överrepresenterade i statistik över hur det går för dem i framtiden. Dessa barn, om några, behöver all kärlek de kan få.
Dessa barn behöver veta från starten att detta hem, om det är bra, ska du få stanna i.
Inget hattande fram och tillbaka, inga kanske, utan var säkra från början för är det verkligen barnets bästa man ska se till, måste det vara det enda alternativet.
Det finns de föräldrar som mår dåligt i en period för att sedan bättra sig, ok. Det är helt ok att ha sämre dagar och kortare perioder men i mina ögon är det trots det som så, att klarar du inte att ta hand om dig själv ska du inte heller ta hand om ett barn. Biologiskt eller inte.
Jag hoppas att det kommer fortsätta strömma in anmälningar och har du minsta misstanke, minsta lilla känsla av att något inte stämmer, anmäl. Därefter är det upp till socialen att se om det är befogat eller inte. Du kan åtminstone döva ditt samvete lite för tänk alltid, OM.
Tänk om barnet har det som Yara hade det, men du valde att inte anmäla.
Anmäl.
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vastnytt/dramatisk-okning-av-orosanmalningar-till-socialtjansten
Att bli anmäld är garanterat inte roligt men det gäller att se det på rätt sätt. Någon bryr sig uppenbarligen om just dina barn och även om det känns jobbigt, så är det lugnt om allt är bra.
Socialen går inte in och tar barn utan någon anledning.
Som jag ser det är bristen på familjehem desto större vilket måste tas på allvar. Ett familjehem har massvis med skyldigheter, men inga rättigheter. Du ska öppna ditt hem och ställa upp på allt, men förvänta dig inte att dina rättigheter ska tittas till.
Ta mig rätt nu, för familjehemmets rättigheter är underordnade barnets men tyvärr finns det en väldigt stark föräldrabalk i detta land som gör att FNs barnkonvention ofta åsidosätts för de biologiska föräldrarnas vilja. De kan ju uttrycka sig till skillnad från barnet.
.png) |
| goteborg.se |
Konsekvensen av detta blir människor som ser detta med att vara ett familjehem enbart som ett arbete. Man blir en institution som tillgodoser alla barnets behov men som ändå gör skillnad på detta och exempelvis sina egna. Detta blir, min övertygelse, katastrofalt för barnet.
Det finns en anledning till att placerade barn är överrepresenterade i statistik över hur det går för dem i framtiden. Dessa barn, om några, behöver all kärlek de kan få.
Dessa barn behöver veta från starten att detta hem, om det är bra, ska du få stanna i.
Inget hattande fram och tillbaka, inga kanske, utan var säkra från början för är det verkligen barnets bästa man ska se till, måste det vara det enda alternativet.
Det finns de föräldrar som mår dåligt i en period för att sedan bättra sig, ok. Det är helt ok att ha sämre dagar och kortare perioder men i mina ögon är det trots det som så, att klarar du inte att ta hand om dig själv ska du inte heller ta hand om ett barn. Biologiskt eller inte.
Jag hoppas att det kommer fortsätta strömma in anmälningar och har du minsta misstanke, minsta lilla känsla av att något inte stämmer, anmäl. Därefter är det upp till socialen att se om det är befogat eller inte. Du kan åtminstone döva ditt samvete lite för tänk alltid, OM.
Tänk om barnet har det som Yara hade det, men du valde att inte anmäla.
Anmäl.
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vastnytt/dramatisk-okning-av-orosanmalningar-till-socialtjansten
