En avhuggen arm och koncentrationsläger, det ska barn inte få läsa om när de är tio år.
Vem läraren än är, stå på dig.
Jag minns inte var jag har läst det men har för mig att en tioåring i snitt har sett ett par tusen mord på tv. Detta är i filmer, barnprogram, tv-spel. För de flesta tioåringar är det inget problem att se detta för de är matade med detta så tidigt att de inte reagerar.
Att läsa det blir dock en helt annan sak men jag anser det bra.
Blir barnen ledsna, prata då med dem och förklara att verkligheten tyvärr ser ut som så att barn får sina armar avhuggna i andra länder. Att barn drabbas av diktaturer och krig lika mycket som vuxna. Ge barnen empati genom förståelse för andra.
.png)
Föräldrarna i Kalmar anser att det är fel att deras barn får läsa om detta.
Jag har läst den ene boken och sett den andra på tv.
Pojken i randig pyjamas gav mig som vuxen mardrömmar i dagar men samtidigt är det inte fel att dessa barn får lära sig hur det har varit. Vad historien säger.
Det är inte heller fel att de får veta vad som händer med barn i Afghanistan som inte följer lagen. Det kan vara ett väldigt bra sätt för dem att se sin egen situation ur ett annat perspektiv.
Det pratas ofta om curlade barn och det är vad jag tänker på när jag läser denna artikel. Barn ser och hör så mycket om våld oavsett var de är. Alla människor som kommer till Sverige har en historia med sig. Ska den då inte berättas?
För många år sedan var jag på en föreläsning av en av förintelsens överlevare.
Jag har fortfarande mardrömmar om det han berättade. Varenda gång magen börjar synas tänker jag på alla de gravida kvinnor som fick vassa föremål stuckna genom sina magar samtidigt soldaterna skrattade åt dem. Hur människor någonsin har kunnat vara så grymma.
Varje dag jag ser, läser eller hör om IS härjningar så mår jag dåligt.
Världen är ingen snäll plats alla gånger och dessa barn mår inte bättre av att skyddas från allt som är jobbigt för en vacker dag så måste det konfronteras.
Att de då konfronterar det med sina föräldrar, sin lärare och sina klasskamrater så man kan prata om det och skapa förståelse och empati. Prata om känslor.
Jag kan inte se ett bättre sätt för att historien ska slippa upprepa sig.
http://www.svt.se/kultur/bok/barn-fick-lasa-om-detaljerat-vald
Vem läraren än är, stå på dig.
Jag minns inte var jag har läst det men har för mig att en tioåring i snitt har sett ett par tusen mord på tv. Detta är i filmer, barnprogram, tv-spel. För de flesta tioåringar är det inget problem att se detta för de är matade med detta så tidigt att de inte reagerar.
Att läsa det blir dock en helt annan sak men jag anser det bra.
Blir barnen ledsna, prata då med dem och förklara att verkligheten tyvärr ser ut som så att barn får sina armar avhuggna i andra länder. Att barn drabbas av diktaturer och krig lika mycket som vuxna. Ge barnen empati genom förståelse för andra.
Föräldrarna i Kalmar anser att det är fel att deras barn får läsa om detta.
Jag har läst den ene boken och sett den andra på tv.
Pojken i randig pyjamas gav mig som vuxen mardrömmar i dagar men samtidigt är det inte fel att dessa barn får lära sig hur det har varit. Vad historien säger.
Det är inte heller fel att de får veta vad som händer med barn i Afghanistan som inte följer lagen. Det kan vara ett väldigt bra sätt för dem att se sin egen situation ur ett annat perspektiv.
Det pratas ofta om curlade barn och det är vad jag tänker på när jag läser denna artikel. Barn ser och hör så mycket om våld oavsett var de är. Alla människor som kommer till Sverige har en historia med sig. Ska den då inte berättas?
För många år sedan var jag på en föreläsning av en av förintelsens överlevare.
Jag har fortfarande mardrömmar om det han berättade. Varenda gång magen börjar synas tänker jag på alla de gravida kvinnor som fick vassa föremål stuckna genom sina magar samtidigt soldaterna skrattade åt dem. Hur människor någonsin har kunnat vara så grymma.
Varje dag jag ser, läser eller hör om IS härjningar så mår jag dåligt.
Världen är ingen snäll plats alla gånger och dessa barn mår inte bättre av att skyddas från allt som är jobbigt för en vacker dag så måste det konfronteras.
Att de då konfronterar det med sina föräldrar, sin lärare och sina klasskamrater så man kan prata om det och skapa förståelse och empati. Prata om känslor.
Jag kan inte se ett bättre sätt för att historien ska slippa upprepa sig.
http://www.svt.se/kultur/bok/barn-fick-lasa-om-detaljerat-vald
