lördag 14 november 2015

Rätten till liv!?

Kvinnor studsar in till läkaren för att säga "jag vill göra en abort". Verkligen.
Ibland känns det som om det är uppfattningen många människor har och speciellt då de konservativa människor som blir fler och fler i vårt avlånga land.

En abort är garanterat inte rolig för någon. I Sverige är det förbjudet efter vecka 22 och mellan vecka 18 och 22 får det göras om Socialstyrelsen godkänner det. Förra året var det ungefär 100 aborter som utfördes dessa veckor och av dem var strax över hälften på grund av allvarliga fosterskador och övriga svåra omständigheter som att mamman är drogberoende och att detta riskerar ha skadat barnet.

Alla får självklart ha sin åsikt men för mig är det konservativt och dumt att inskränka eller sänka denna gräns. Varför? Jo, det är väldigt enkelt. Om ett fostervattensprov görs och alla kontroller ska göras så tar det ungefär tre veckor att få det svaret. Provet kan inte göras mycket tidigare än idag om det ska vara tillförlitligt och fungera. Den som står inför detta beslutet mår inte bra. Jag har själv suttit i sitsen där varje dag blir ett problem då en abort i dessa veckor innebär en förlossning. Läkarna förvarnar och gör sitt bästa för att kvinnan ska må så bra det går med tanke på det tuffa beslut som ligger framför dem.

svt.se
Jag anser mig inte vara någon som ska sätta mig över andra och deras beslut. De som alltså valt att behålla ett barn trots att de är missbrukare eller där det är någon kromosomavvikelse eller andra skador, alla tankar till dem. De har tagit ett beslut jag själv inte hade klarat. Vi har varit överens varje gång jag har tagit detta prov för det är tre gånger. Är det allvarliga fel kommer det bli en sen abort och detta trots att jag i grunden är helt emot detta. Jag anser dock att jag ska bestämma över vad som sker med min kropp på samma sätt som andra människor får göra. Barnet som är i magen är inte livsdugligt av egen kraft och nej, jag anser inte att man ska göra livsuppehållande åtgärder på äldre och döende personer. Jag är för aktiv dödshjälp så den jämförelsen fungerar inte på mig.

En person som tar ett beslut om en abort i dessa veckor mår väldigt dåligt och precis som de säger är det ytterst få som görs varje år. Människor debatterar då för att dessa barn kan adopteras bort. Ok. Barnen har med stor sannolikhet kromosomavvikelser, stora funktionsnedsättningar eller är drogberoende från födelsen. I Sverige adopteras inga bebisar bort och barn som behöver ett adoptivhem finns det gott om i världen. Barn som är födda väldigt tidigt kommer på olika sätt leva med det hela sina liv.

Debatten om abortgränser tenderar till att gå det religiösa hållet och det tycker jag är helt fel. I Sverige ska vi inte blanda ihop religion och politik. Det finns tillräckligt med katolska länder som vägrar hjälpa den kvinna som inte vill eller kan behålla sitt barn.

Något barn har nu klarat sig i vecka 21. Till saken hör då att detta är friska barn som inte har några påvisade skador. De barn som aborteras är inte välmående utan tvärtom vilket innebär att den stora skillnaden egentligen är när barnet går vidare eller inte. De flesta överlever inte de första veckorna.

Vad som är rätt och fel är upp till varje kvinna eller par som står i den situationen och jag respekterar allas val. Att börja ändra riktlinjerna på grund av att något enstaka barn har överlevt anser jag dock vara fel. Ett barn ska födas efterlängtat och älskat, inte som ett oönskat påhäng.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6299954
http://www.svt.se/nyheter/inrikes/sena-aborter-ska-utredas