Människor är i grunden olika och det sätt man själv har kommer många gånger visa sig i slutet, när det kommer. Det kan dock inte finnas någon som är värd att ligga död i nästan fyra år innan någon hittar kroppen. Det går under radarn för allt som är mänskligt.
Tanken är att det främst är äldre människor som hamnar i denna sits men i programmet begraver de en tjej född 1990 där inga anhöriga finns.
Hur kan det ens bli så!?
Tyvärr syns inte ensamhet och många gånger behöver inte en människa vara fysiskt själv för att känna sig ensam. Krasst skulle du kunna vara en av mängder av människor men ändå känna dig helt tom.
Förra veckan letade jag för att hitta en berättelse som jag läste för många år sedan men utan resultat. Den handlade om en man som avled och sedan hur lång tid det tog tills han verkligen var försvunnen. Förr eller senare vet ingen längre vem du är och för mig är det så oerhört sorgligt.
Sista gången, i berättelsen, någon nämnde hans namn var på ett gammalt kvitto som någon hittade.
Det är många år sedan jag läste den men den satte spår.
Finns det någon där ute som känner igen vad jag menar så är jag tacksam för återkoppling.
Jag tänkte inte se programmet men det startade och jag blev sittandes.
Mer tragiskt än så kan det inte bli, men av allt att döma så var ensamheten på ett sätt självvald.
Du kan aldrig tvinga någon att umgås.
Någonstans måste man själv bli aktiv i sitt liv.
Corona ställer till det mer än många tror och inte av den anledning att du dör av den utan av att hela samhället stänger ner och jag har varit öppet kritisk sedan dag ett.
Ensamheten breder ut sig, operationer ställs in och antalet människor som är socialt isolerade är många.
Är det värt det?
Rent krasst kanske inte alla förtjänar att ha någon att umgås med.
Det låter hemskt men om du lever ett liv utan att någonsin bry dig om någon annan, så kommer det straffa sig till slut. Du kommer bli ensam.
Artiklar i veckan har berättat att många aldrig skaffar en bästa vän som de kan prata med, och att de blir ensamma. Då är det inte självvalt men många gånger kanske det egna sättet gör att någon inte orkar.
Anledningarna till det är många och då det för många vuxna är svårt att se på sig själv, så är det lättare att se det på andra. Se Solsidan och Ove Sundberg.
Blir han ensam så förstår de flesta det för han är inte bara påflugen, ego och jobbig utan även snål. Värst av allt är att han lever på alla andra. Det kommer bli ensamhet.
Vill man inte vara ensam så finns det alltid saker att göra.
Samhället är galet just nu men i min värld kan man träffas om man bara väljer att se lösningar istället för problem. Branislav Tesanovics öde är totalt fruktansvärt och jag hoppas att det blir en tankeställare till alla. FJK gjorde en svensk text till låten Give me flowers (while I´m living) och Liljor har många gånger skapat grubbleri för mig.
Med tiden visar det sig vilka som är vänner på riktigt men att ha levt i 78 år för att sedan dö utan att vara saknad av en enda själ, det är fruktansvärt.
Ring eller besök de ensamma.
Är de rädda kan man hålla avstånd, men avstå inte.
Det kan betyda mer än du tror.
En tanke till alla de ensamma där ute för ingen kan se detta passera utan att bli påverkad.
Död i tre år, åtta månader och åtta dagar innan kroppen hittas.
Det är totalt fruktansvärt.
Bild från svt.se
