Dagen som alla borde lägga på minnet för just idag för 363 år sedan hände det som för alla borde vara det viktigaste. Svensken vann och freden i Roskilde blev ett faktum.
Den 26 februari, 1658, beslöt man att Blekinge skulle bli svenskt.
Förmodligen Blekingarnas största förlust, men det är ju min åsikt.
Som ungdom var det ett stående inslag i diverse tillställningar: Skåne tillbaka till Danmark och på samma sätt Blekinge tillbaka till Danmark!
Anledningen var enkel i det läget för Danmarks lagar kring alkohol var betydligt mer generösa för den som fortfarande var tonåring jämfört med de lagar som fanns i Sverige.
Med tiden har det dock betytt mycket mer.
Med få undantag så har nämligen Danmark betydligt bättre tänk kring väldigt mycket.
Danmark är än idag det land jag besöker mest och Köpenhamn som stad känns närmre än Stockholm. På mindre än två timmar så kan jag köra dit eller ta tåget för det är bara en bro som skiljer oss åt.
Bara att kliva ur stationen och andas in doften som kommer gör vem som helst lycklig.
Allt tillsammans med ljuden från karuseller, bilar och musik på olika pubar.
Jag älskar Danmark!
Skillnaderna mellan dessa två huvudstäder är markant för varenda gång jag kommer till Stockholm så tar det mig tio minuter att inse att ingen hälsar tillbaka. Sen längtar jag hem.
Lantisen i mig hälsar nämligen frekvent på alla människor den möter, för så gör man på landet. Gör man det inte så räknas man in som snorkig och hemsk.
I Köpenhamn är det inte alls på samma sätt för även om det inte heller där går att hälsa på alla, så ler dem när man möter deras ögon.
Människor är på kontinenten och bryr sig faktiskt inte riktigt om att vara så fina som många i Sverige vill vara, varpå man faktiskt pratar med människor som man inte känner, har ett yvigt kroppsspråk och ett högljutt tal. Jag passar ju plötsligt in!
Ströget är inte som Drottninggatan.
Men just det. Freden i Roskilde förändrade väldigt mycket som än idag visar sig på flera sätt och jag är inte olycklig över att vara svensk, men jag kommer envisas med att så länge jag lever berätta för alla som orkar lyssna att Gustav Eriksson Vasa faktiskt aldrig var Blekinges eller min kung.
Dels levde jag inte då, men platsen jag bor på var dansk och Vasa var en mördare precis som alla andra kungar under dessa tider.
Och för att fira den där freden för så länge sedan, så kan ni kika in på en av de bästa sidor jag blivit tipsad om på länge: https://greater-copenhagen.net/
Sidan med utflykter helt i min smak!
