Det är rätt spännande ändå.
Jag har på ett papper att jag lider av GAD; Generellt ångestsyndrom.
Psykologen sa att han aldrig hade sett någon som var så rädd som jag, men som ändå var så lugn då jag planerade precis allting. Jag kör inte en meter utan att göra en analys om vad som kan bli fel.
När dådet på Drottninggatan i Stockholm skedde var jag och pratade om detta, men det rörde mig inte i ryggen. Det hade nämligen aldrig hänt mig.
Jag hade aldrig gått mitt på en gågata med barnen.
Min hjärna hade nämligen redan kalkylerat för att sådant kunde hända.
Därmed hade jag inte befunnit mig där.
Nu har ÖB gått ut för att varna svenskar om att kriget kan komma.
Då kommer reaktionerna.
De skräms!
Människor på SFI och barn blir rädda!
ÖB kunde ha gjort det på ett annat sätt!
Jag med min ångest, jag bryr mig faktiskt inte alls.
Jag har mat och vatten hemma.
Jag har alternativ värme och sätt att laga mat.
Jag har sett till att jag har gjort allt jag kan göra.
Jag kan inte göra mer för barnen eller mitt hem.
Det finns en nödplan om det skulle behövas och detta har jag pratat med barnen om under flera år.
Inget mer kan göras.
Därför oroar jag mig inte.
Jag kanske inte ens lever om de anfaller.
I detta nu så tror jag att det är bra att varje individ själv lär sig att ta ansvar för sig själv och sitt eget. Ingen kan förutse om det kommer en enskild bomb eller ett krig. Vi såg senast nu för ett par veckor sedan att Sverige inte ens klarar av snö.
Snö och vind så slutar vägarna i södra Sverige att fungera så att vinna över oss i ett krig kan inte vara svårt. Ingen vet nämligen vem som ansvarar för vad.
Alla blir handfallna.
Att få människor att tänka efter före är absolut inte fel och till skillnad från vad många skriker om, så tror jag det är bra att prata om detta högt.
Varje individ behöver tänka igenom olika scenarior för framtiden.
