En dag då många vet vad de gjorde.
Rädslan för att någon man kände var på plats var nummer ett och sedan kom ångesten för dem som var där. Dessa stackars människor vars liv aldrig mer blev som innan.
Antingen dog de, vännerna eller syskonen.
En berättelse om en ungdom som vände in för sitt syskon jagade mig i år efter.
Vad skulle jag ha gjort?
Hur skulle dina val ha sett ut?
Min familj var på semester och som alltid, oavsett var vi har varit, så står nyheterna igång.
GOTHENBURG.
Så stod det överst på teven när vi började förstå att det var i Sverige, och på bilden såg vi den utbrända byggnaden och alla människor. När Spaniens nyheter toppas av något som har hänt i Sverige, då kan man förstå hur stort det var.
Nu har det gått 25 år.
25 år som känns som max fem.
Tiden bara springer iväg.
Vår rädsla var främst att vi hade vänner i området men de fick vi kontakt med så där var det lugnt, men historierna kring alla dessa ungdomar som inte överlevde var hemska.
Över 60 ungdomar dog och 200 skadades.
Att tänka att tre skolklasser försvinner över en natt är inget som någon ens kan föreställa sig för det är så fruktansvärt. En händelse som satt spår i många.
Några år efter branden på Hisingen brann det även i Nederländerna.
I Volendam dog "bara" 14 ungdomar men det blev en upprepning av samma känsla.
En känsla av att alltid kolla nödutgångarna.
Alltid ha kontroll över situationen för att inte behöva bli den som inte kommer ut.
Bli den som inte klarar sig.
Några år efter var jag på ett disco i Ponta Delgada på Azorerna. Ett häftigt ställe med tre våningar högt. taket på halva området och i det andra området var våningarna där. Allting inomhus.
När jag kom upp på tredje våningen började jag titta och såg att alla fönster ut var igenspikade.
Därefter ville jag inte vara kvar.
Det har aldrig hänt något där vad jag vet men känslan kom direkt.
Akta dig!
Det ska inte bli som i Backa.
Det ska inte bli som i Backa.
25 år går fort men för de anhöriga är det garanterat lika fruktansvärt fortfarande.
Ett helt liv med saknaden av släkt och vänner.
Alla försvann för att en person blev arg och inte kunde unna någon annan att ha roligt.
En person förändrade livet för så många andra.
Många vet garanterat vad de gjorde den dagen.
För mig sitter det lika hårt som när Lady D dog, Estonia och elfte september.
Måtte det aldrig hända igen.
