Vi firade "nyår" i slutet på oktober. Då infaller nämligen Diwalii och för mig är det lika viktigt som vårt svenska nyår. Detta nyår firas dock, som vanligt, hemma.
Jag är väldigt hemmakär och beger mig inte gärna iväg någonstans då allt man kan önska sig finns i närområdet. Förra veckan pratade de på radion om att ord som "socken" inte längre användes. Jag använder ständigt för just utsocknes, dit vill inte jag.
Jag vill att vi ska stanna här och Hanö har i år därför fått en speciell plats för hela familjen.
2015 har varit ett blandat år. Stor lycka över vår lilla tjej och även de andra barnen. En oerhörd sorg och saknad efter min älskade mormor som lämnades oss i april. Det är märkligt när man saknar människor. Varje jul har någon eller några dagar spenderats med henne och denna jul är hon helt plötsligt inte med längre vilket gör att det blir väldigt tomt.
Det känns märkligt att gå till kyrkogården för att tända ljus och sätta blommor när hon skulle varit med här istället. Jag kan bara tänka hur det känns när det är en yngre människa som lämnar detta livet. Hon var åtminstone gammal och ville inte längre stanna här.
Detta har även varit året då jag äntligen fick komma tillbaka till min älskade skola i Hällevik. Jag har väntat i många år för att få ett arbete här och jag kommer göra allt jag kan för att få stanna kvar. En lagom stor skola precis hemmavid med trevliga arbetskamrater och underbara elever. Det kan inte bli bättre!
Det har även varit året då jag läst in ytterligare två examen till min utbildning och de sista tentorna har jag suttit med de sista veckorna vilket har skapat en total avsaknad i sociala medier. Jag kan helt enkelt inte orka med det med.
Att arbeta sjuttio procent, plugga heltid och samtidigt ha varit med barn med tre befintliga barn samt hela hösten ha haft fyra barn är inte lätt när man samtidigt är fritidspolitiker och ständigt ska försöka hålla sig uppdaterad. Intressena har jag fått lägga åt sidan för jag hinner inte. Vännerna hinns inte med hur mycket jag än hade velat så jag är tacksam över att de är förstående.
Jag tröstar mig med att det kommer bli bättre. Jag tänker inte plugga mer på ett tag. De sista två årens heltidsstudier har gjort sitt och det ska bli skönt att dra ner till bara heltid. Med lite flyt hinner jag kanske börja spela med Musikkåren igen!
2015 har politiskt varit ett spännande år och jag ser med tillförsikt fram emot att mitt parti ska välja den rätta vägen igen. Jag blev inte Moderat för den politik som har förts nu utan för den politik partiet hade på nittiotalet. Allt ska självklart förändras men synen på hur samhället ska se ut är helt uppenbar olika beroende på var i Sverige man bor. I den märkliga dimma landet har befunnit sig i kan det bara klarna framöver. Nu är det rätt att ändra historien så att den passar, låtsas som om historien var korrekt och att alla människor är lika mycket värda. PK-eliten och människor med skygglappar kallar alla som har någon kritik av invandringen för rasister.
Att sunt försöka föra en diskussion är helt omöjligt men det börjar bli bättre!
Dimman lättar.
2016 spås bli ett dystert år enligt SIFO.
Jag ser dock på framtiden med glädje.
Så länge barnen och familjen är friska så kan huset brinna ner, bilarna gå sönder eller helvetet bryta ut. Det kommer lösa sig bara vi är tillsammans.
Ett gott nytt år, igen, allihop!
Jag är väldigt hemmakär och beger mig inte gärna iväg någonstans då allt man kan önska sig finns i närområdet. Förra veckan pratade de på radion om att ord som "socken" inte längre användes. Jag använder ständigt för just utsocknes, dit vill inte jag.
Jag vill att vi ska stanna här och Hanö har i år därför fått en speciell plats för hela familjen.
2015 har varit ett blandat år. Stor lycka över vår lilla tjej och även de andra barnen. En oerhörd sorg och saknad efter min älskade mormor som lämnades oss i april. Det är märkligt när man saknar människor. Varje jul har någon eller några dagar spenderats med henne och denna jul är hon helt plötsligt inte med längre vilket gör att det blir väldigt tomt.
Det känns märkligt att gå till kyrkogården för att tända ljus och sätta blommor när hon skulle varit med här istället. Jag kan bara tänka hur det känns när det är en yngre människa som lämnar detta livet. Hon var åtminstone gammal och ville inte längre stanna här.
Detta har även varit året då jag äntligen fick komma tillbaka till min älskade skola i Hällevik. Jag har väntat i många år för att få ett arbete här och jag kommer göra allt jag kan för att få stanna kvar. En lagom stor skola precis hemmavid med trevliga arbetskamrater och underbara elever. Det kan inte bli bättre!
Det har även varit året då jag läst in ytterligare två examen till min utbildning och de sista tentorna har jag suttit med de sista veckorna vilket har skapat en total avsaknad i sociala medier. Jag kan helt enkelt inte orka med det med.
Att arbeta sjuttio procent, plugga heltid och samtidigt ha varit med barn med tre befintliga barn samt hela hösten ha haft fyra barn är inte lätt när man samtidigt är fritidspolitiker och ständigt ska försöka hålla sig uppdaterad. Intressena har jag fått lägga åt sidan för jag hinner inte. Vännerna hinns inte med hur mycket jag än hade velat så jag är tacksam över att de är förstående.
Jag tröstar mig med att det kommer bli bättre. Jag tänker inte plugga mer på ett tag. De sista två årens heltidsstudier har gjort sitt och det ska bli skönt att dra ner till bara heltid. Med lite flyt hinner jag kanske börja spela med Musikkåren igen!
2015 har politiskt varit ett spännande år och jag ser med tillförsikt fram emot att mitt parti ska välja den rätta vägen igen. Jag blev inte Moderat för den politik som har förts nu utan för den politik partiet hade på nittiotalet. Allt ska självklart förändras men synen på hur samhället ska se ut är helt uppenbar olika beroende på var i Sverige man bor. I den märkliga dimma landet har befunnit sig i kan det bara klarna framöver. Nu är det rätt att ändra historien så att den passar, låtsas som om historien var korrekt och att alla människor är lika mycket värda. PK-eliten och människor med skygglappar kallar alla som har någon kritik av invandringen för rasister.
Att sunt försöka föra en diskussion är helt omöjligt men det börjar bli bättre!
Dimman lättar.
2016 spås bli ett dystert år enligt SIFO.
Jag ser dock på framtiden med glädje.
Så länge barnen och familjen är friska så kan huset brinna ner, bilarna gå sönder eller helvetet bryta ut. Det kommer lösa sig bara vi är tillsammans.
Ett gott nytt år, igen, allihop!
