Ett år till, vilket i sig är en bedrift, som gör att jag nu måste berätta för den som frågar att jag är 38 år. Nästan fyrtio. Ett steg närmre döden och minst ett år mer än vad jag trodde från början.
På ett år har jag nämligen inte åldrats ett år utan ungefär fyrtio.
Jag vet att det inte är så, men kroppen hänger inte riktigt med och de sista månadernas kurer gör mig slut. Jag är trött, och det har jag aldrig kunnat skryta med tidigare.
Jag är faktiskt trött på kvällarna.
Lungkollapsen gjorde sitt och känns fortfarande av.
Coronan skrattar jag åt för hade de inte testat att jag haft det så hade jag inte vetat.
Njurstenarna de sista månaderna har dock varit värre än allt annat och medicinerna gör mig till en tant. Jag är trött, yr, stickningar, ont i hela bröstkorgen, kan inte äta och mitt redan låga blodtryck gör allting svart när jag sätter mig upp. Värst är tröttheten.
Jag fungerar för tillfället som en normal person, vilket är högst ovanligt!
Mitt i allt är jag dock så sjukt tacksam för att jag lever och att alla de runt mig också gör det. Tiden har fått prioriteras om och det som kallas för sociala medier.. ja, jag är inte så social.
Jag skriver på denna blogg för att fingrarna ska få sin dagliga träning men sedan stänger jag av.
Jag vet att det är min svaghet men när det blir mycket så blir allt här nedprioriterat.
Barnen går först, sen jobbet och därefter pluggandet.
Längst ner på skalan kommer den där sociala biten på nätet.
Alla överlever utan mina trädgårdsuppdateringar, historiska tankar, musiktips och bakverk.
Att samtidigt renovera huset med all den städning som kommer till.. suck.
Nu har jag gnällt av mig. Sorry.
38 år. Åldern som i ungdomen betydde döden, för hur kul kan det vara att bli 38!?
Ingen skillnad alls.
Mitt sinne är fortfarande på fjortisnivå, jag skrattar fortfarande högt åt skämt som går långt under fotknölarna och jag envisas med att aldrig ge mig. Utmana mig så kan jag inte stoppa.
"Du kan inte.." är fortfarande en trigger som ständigt skapar ny mark.
Drivkraften finns där alltid, men får helt enkelt effektiviseras till dagarna.
Jag har blivit bättre på att bara vara och när alla förbannar corona, så njuter jag.
Aldrig tidigare har jag fått så mycket tid med barnen för att umgås, baka och laga mat. De kan hjälpa till och göra saker tillsammans med mig.
Det som tidigare var ett bekymmer för att tiden inte fanns när alla aktiviteter hade betats av.
Det blir inget Spanien i år vilket känns trist, men det blir Hanö istället.
Eller att bara vara hemma, sitta på utsikten och bara njuta av det som syns. Se det vita havet i skogen och alla träd som sakta blommar. Jag är tacksam över att jag lever och lider med alla dem som inte gör det. De anhöriga.
I fredags var det begravning.
Allt kunde varit värre, men denna gången var det inte jag och jag tänker därför njuta av varenda minut jag får på jorden denna gången.
En vacker dag är det min tur oavsett.
Jag fyller 38 år!
Fyra år kvar till svaret på livet, universum och allting..
Dagen firas genom att jobba och att sitta i möte.
När reglerna lättar upp igen så blir det fest!
Hipp hurra för mig och hoppas att ni allihop för en fantastisk Star Wars-dag!
May the fourth be with you!
May the fourth be with you!
