I Göteborg nedprioriterades en man i vården med anledning av att personal skrev att denna eventuellt hade "kulturell svimning". De döms nu i rätten för diskriminering och artiklarna om rasism flödar.
Jag vill ta det ett steg längre, för i min värld är det inte så enkelt.
Jag tror att skillnad görs inom vården och det på många plan, men inte för den anledning som framhävs här, utan på grund av andra skillnader och hur människor missbrukar/beter sig olika i olika situationer.
För många år sedan var jag med min familj på Kiviks marknad och där bland alla marknadsstånd stod Gudrun Schyman och hennes man med Fi. Min familj som alltid varit intresserad av just politik lade ingen större vikt vid detta, tills de i ståndet tog ett steg fram och sa att kvinnor som sökte vård för hjärtinfarkt inte fick lika bra vård som män samt att ambulansen valde att inte köra lika fort om en kvinna åkte med. Min alltid lika diplomatiska mamma, som verkligen är detta, blev upprörd.
Hon arbetade med detta sedan flera år och visste att det inte stämde.
Män och kvinnor har nämligen inte samma symptom, men det är många gånger symptomen som avgör hur fort ambulansen sedan kör. En man säger bröstsmärtor varpå det går som en hjärtinfarkt. En kvinna har mer diffusa smärtor som inte ger en självklar bild.
För mig handlar det då inte om någon form av diskriminering, utan om att vi faktiskt är olika. Könen är olika varpå symptom inte alltid betyder samma sak.
Denne man hade Sudansk ursprung. I inslaget säger de att språket och ursprunget kan vara ett bekymmer. Då måste man se till vad som verkligen är en kulturell svimning. Jag förstår nämligen vad de menar med detta, även om det är så att det enligt PK inte existerar.
Har du någonsin sett ett inslag från dessa länder, där någon har dött?
Det finns till och med gråterskor. Man uttrycker sin sorg skrikandes och kroppen ska begravas inom någon dag. Är du född i Sverige med en bakgrund i detta landet så bemöter man döden med sorg, men tyst och varsamt. Du undviker nästan den som är ledsen.
Det finns så mycket olika syn på vad som är rätt, men om vi ska utgå från att vi faktiskt allihop bor i Sverige, så bör det som anses vara "norm" här vara grunden.
Varför kan man inte språket om man väljer att bo här?
Hur kan de ens få bo här om de inte kan språket?
Kvinnan talar bra svenska i klippet men det har gått fyra år sedan incidenten.
Jag förstår att det är svårt att fastställa vad som hänt när du inte kan kommunicera med patienten.
I nästa hand så bör "skyllen" läggas på dem som missbrukar vården.
Alla de som faktiskt utnyttjar blåljusen av de olika slagen, de bör fundera på varför det blir såhär. En attityd kommer ofta efter många års erfarenhet som upprepar samma företeelse flera gånger. Statistiskt så har ju svenskar blivit sämre på att simma sedan 2015, men alla förstår att det handlar om kultur. Det finns ingen kultur i att kunna simma men en övertro på att man kan.
Kulturell svimning. En olycklig beskrivning, men tänket om de kulturella skillnaderna lär inte försvinna. Denna dom kommer bara göra att man inte uttrycker sig på det sättet i skrift.
Själva problemet försvinner nämligen inte.
Det kanske är dags att verkligen sätta hårt mot att den som befinner sig i Sverige SKA tala bra svenska? Det kan nämligen inte vara lätt att sätta en diagnos när det inte finns några uppenbara skador och personerna som var med inte kan förklara vad som har hänt.
Tragiskt att mannen dog, men bekymret bör främst läggas på att man inte kan kommunicera på vårt språk, inte på att jaga redan hårt pressade ambulansare.
