Två fjortonåringar för ett par veckor sedan.
Nu en trettonåring.
Alla tre avrättade med vapen.
Trettonåringen skjuten i huvudet.
Det spelar ingen roll vem barnet är eller var det kommer ifrån, för det är ett barn.
Barn kan bete sig illa och hamna i situationer som blir ett problem, men de är barn.
Barn hamnar i trubbel ibland, men de ska inte bli avrättade för det.
Det är lätt att skylla på invandringen, skylla på bristen av fritidsgårdar och bristen på kompetenta politiker. Allt detta kan visserligen vara en del i bekymret, men det finns en sak som måste sättas i fokus.
Föräldrarna.
Det är inte lätt att vara förälder.
Det är jättesvårt!
Det går inte att vara kompis, går inte att vara snäll eller ställa upp på allting.
Det går inte att köra överallt eller vara med på alla aktiviteter.
MEN.
Den dag man blev förälder, så kom det också med ett ansvar.
Vad gör din trettonåring?
Vad gör barnet när du inte är med?
Jag kontrollerar mobilerna nästan varje dag.
Jag var inte intresserad av alla sociala medier men hade inte så mycket val utan fick skaffa mycket av det för att lära mig. Försöka se och förstå vad som händer.
Det går att kolla ett barns konto.
Finns det pengar eller inte?
Vad gick pengarna till?
Var kom det ifrån?
Vad gick pengarna till?
Var kom det ifrån?
Det finns appar för att kontrollera var någon befinner sig.
Du kanske tänker att du måste lita på ditt barn.
Måste tro på vad de säger.
Så kan man göra, men det räcker inte.
Du måste som förälder vara en blandning mellan gosedjur och militär.
Hårda regler med tider och vilka som får finnas i närheten.
Kramig och snäll med en massa kärlek alltid annars.
Barn behöver inte alternativ utan ska bara förstå att de ska lyda vuxna.
Vad trettonåringen har gjort vet inte jag.
Inte hur förhållandena hemma ser ut heller, men någonting är sjukt när det blir vardagsmat att barn i Sverige avrättas. Hur vågar man släppa ut sitt barn när man bor i ett område där detta sker!?
Och det är inte bara i storstan.
Det gäller även på mindre orter för knarket och allt runt det flödar.
Det tar ett par minuter att fixa i princip vad som helst.
Barnet måste dock veta, att när de står inför valet att hitta på något som är fel, så ska de känna till vad som är rätt och vad som är farligt.
Vissa människor ska man inte beblanda sig med.
Sen vet jag att det finns de som skräms till tvång.
Tvång om att göra saker för att inte familjen ska skadas och då måste man ha tilltro till sin familj och kraften i att kunna röra sig.
Jag hade flyttat om det var för barnens säkerhet.
Tankar till ungdomarnas familjer och ett hopp om att andra föräldrar vaknar.
Vi har i Sverige i fritt fall.
