Fetma, eller det som fint kallas för obesitas, är ett gissel.
Jag har full förståelse för det.
Det som kallas för fetmaoperationer är något som i förlängningen har blivit billigare då det har gjort att antalet knä och höftoperationer har minskat.
Det finns dock ett stort bekymmer som så många gånger återkommer.
Vi ser det på tv i diverse program där vikten sätts i fokus.
De som går ner, de går ofta upp i vikt lika fort igen.
Varför?
Någonstans måste man förstå att människor är olika.
Allt är inte rättvist och på samma sätt som jag hade kunnat klaga över dåliga njurar och lungor, så kan det inte göra att jag ställer till det för alla dem som har friska njurar eller lungor.
Om du är överviktig, så måste du ställa dig frågan varför.
Är matintaget för högt?
Motion för främmande?
Det finns mediciner, det som är så jagat då diabetessjuka inte får tag i sina, som gör att du går ner i vikt.
De röster som nu höjs vill att dessa mediciner ska subventioneras precis som mediciner till människor med exempelvis diabetes.
Jag kan förstå att det är ett samhällsperspektiv hade varit bra då det hade minskat påtryckningarna på andra enheter, men jag tror samtidigt att det är helt fel väg att gå.
Medicinera bort allting?
Se det som den sista utvägen när du inte längre kan göra någonting.
Innan du kommer dit, så ska du ha bevisat att du har gjort allt.
Jag tror nämligen om att det handlar om livsstilsförändringar och om du inte är intresserad utav att göra det, så får du faktiskt betala din medicin själv.
Är allting alltid samhällets problem?
Var finns egenansvaret?
