Tiggeriet, som de rödgröna i Sölvesborgs kommun var så emot, blev enligt dem en fråga om fattigdom. Samma partier fast i Eskilstuna gjorde likadant.
Jag kör ständigt mellan grannkommunerna och minns att jag reagerade första gången jag såg en tiggare igen. Det känns inte värdigt på något sätt.
Att det handlar om fattigdom, jo, på ett sätt men som jag ser det ska man se lösningar istället för problem. Vill de lösa sina situation, då måste de vända hem till sitt hemland och ta del av de resurser och de paket som finns för dem där.
Att tigga är som att släcka småbränder, vilket kan tillfälligt hjälpa individen, men som i längden inte löser några problem alls.
Jag har alltid hänvisat till Johan von Schreeb, som är en av skaparna till Läkare utan gränser i Sverige, som säger exakt samma sak. Det smartaste någon kan göra, det är att inte ge några pengar.
Det tar nämligen bort incitamentet att förändra sin situation.
För ett par år sedan kom jag och några av barnen till en stor affär i grannkommunen och var där något innan de öppnade. Det var upplysande på olika sätt. Barnen mina blev rädda men jag blev förundrad och ångrar att jag inte filmade det.
På plats utanför ingången satt nämligen en man i rullstol för att tigga, när en ny bil rullar upp och ut hoppas ett par män och en kvinna. De går på mannen i rullstol, som plötsligt kunde gå, och även om jag inte förstod språket de talade så gick det inte att missa vad som skedde.
De var arga för att mannen i rullstol tog deras plats.
Eskilstuna genomförde och införde tillstånd för att tigga, vilket också kan vara mer logiskt med det tryck de har, men krasst så anser jag att besluten vi tog i Sölvesborg var bättre. Det ska inte vara någon och tigga för vill man lösa grundproblemet gör man inte det genom att skaffa ett intyg utan genom att förbjuda det nationellt så att människorna åker tillbaka till länderna de kom ifrån och får hjälp där.
Det är nu några kommer säga att de är så utsatta i sina länder och att de inte behandlas bra. Det är ju dock så, att om man vill få respekt måste man möta andra med det också. En av senatorerna i utrikesfrågor i Bulgarien är uppvuxen på gatan i en kultur av att det är bättre att tigga än att jobba och han har vid flera intervjuer visat att dessa människor erbjuds hjälp men att de inte tar den.
De vill nämligen inte anpassa sig in i det som krävs för att få hjälpen.
Hade det då varit tuffa saker som krävde hemska handlingar så hade jag förstått det, men det handlar i nästan alla fall om projekt som ska integrera dem i samhället.
De vill inte och åker då hellre till Sverige och tigger och här är vi så tykna mot de regler som deras hemland har satt upp, att vi skyddar dem här.
Sverige ska inte vara någon frizon för att andra ska göra något för någon.
Vi ska kräva att människor tar ansvar för sig själv och just den delen går inte så länge man gör sig beroende av att andra människor helt enkelt inte saknar kunskapen.
Varje gång någon tigger så förminskat man incitamentet att hjälpa dem.
Vill du göra något, så köp en frukt eller något litet att äta på.
Ge inte pengar.
Jag hoppas fortfarande på att det ska komma ett nationellt beslut som plockar bort tiggeriet från svenska gator.
Bild från forskning.se
