Blicken stannar upp och kommer sedan fram till att det måste vara ett skämt för så dumt är det. Paret adopterar ett barn men ångrar sig ett och ett halvt år senare, vänder tillbaka till landet barnet adopterades ifrån och lämnar tillbaka barnet. Detta är något av det mesta absurda jag har varit med om.
Alltihop borde innebära ett långt straff för de så kallade föräldrarna.
En adoptivprocess är inget som Sverige tar lättvindigt på utan något som kan ta flera år. Därefter ska du stå i kö under flera år för att slutligen åka till landet och adoptera barnet, vilket tar flera veckor. Hur kan man ens ändra sig!?
Barnet har varit deras i ett och ett halvt år och mitt när alla länder stänger ner och inte vill ha in någon utifrån på grund av smitta, så reser de dit helt obehindrat och lämnar ett barn som är deras!
Hur fungerar man ens som människa!?
Ett adopterat barn betyder att det barnet, oavsett hemort sedan tidigare, är svensk och ska behandlas därefter. Klarar inte föräldrarna av det så ska barnet in i socialtjänstsvängen och få komma till ett annat hem där människor kommer att älska det. Ett barn i förskoleåldern är tillräckligt medvetet och at de ens har lämnat Sverige för att sonika lämna tillbaka barnet borde vara brottsligt.
Det är ingen hundvalp som någon har köpt!
Så du adopterar ett barn - vilket är en process på flera år - och ångrar sedan dig.
De borde på en livstid aldrig någonsin få ha hand om ett barn igen.
Denna handling visar på total brist på empati och insyn i vad som behövs, vilket i sin tur ställer hela adoptionsprocessen på sin spets.
Är inte testerna tillräckligt bra?
För hur kunde dessa vuxna slinka igenom!?
Dessa föräldrar bör dömas till hårda straff för i min värld har de gjort allt man kan göra fel. Det stackars barnet befinner sig plötsligt i ett land med människor som inte ens pratar samma språk som denne och de vuxna sitter med gott samvete i Sverige. De kan inte vara friska och pekar på ytterligare ett glapp i lagen. Detta borde inte kunna hända!
