Utvecklingen är väldigt spännande.
På några dagar har två händelser ägt rum.
Händelse nummer ett: En afghansk medborgare tar en kniv och går ut och hugger ner sju personer. Ingen dör men alla skadas.
Händelse nummer två: Uppemot tusen personer samlades tillsammans utomhus i Stockholm.
En av dem riskerar 20 000 i böter.
Gissa vilken av dem?
Det är här man kan se det absurda i hela det svenska systemet.
Afghanen som knivhuggit så många människor får artiklar i media om att det är synd om honom. Hans förre tränare säger att han är snäll och alla skriver snyftartiklar.
Inget fokus läggs på att han har varit närgången på andra människor, utan både handsprit och munskydd.
Människorna i Stockholm har uppmanats att komma friska, men att gå tillsammans utomhus.
De får inga snyftartiklar.
Jo, en demonstration ska självfallet ha tillstånd.
Att de demonstrerar förstår jag dock, då jag med anser att det går för långt.
Konsekvenserna av att rädda de liv som räddas, de ligger inte i paritet.
Vad är då värst?
Att knivhugga människor på öppen gata eller att frivilligt stå frisk tillsammans med andra människor?
Damberg lägger fram det så fint, att om man bryter regler så ska det få konsekvenser.
Den stora frågan måste då bli för vem konsekvenserna ska gälla.
Frågar någon mig så möter jag hellre ett demonstatrionståg än en man med kniv.
Jag tror faktiskt att de flesta tänker så.
Den stora frågan är ju då vad folket tycker.
Vad tycker ni?
Är det värre att gå ut utan munskydd än att helt enkelt försöka mörda sju personer!?
Är det värre att gå ut utan munskydd än att helt enkelt försöka mörda sju personer!?
