söndag 18 februari 2024

Är du beredd att dö för ditt land?

Den dag man ställs inför tuffa val, så kommer man inse hur liten man är på jorden.
Min syn på väldigt mycket har förändrats de sista åren och saker är inte längre så självklara. 
Inget säger att jag ska få chansen att leva tills jag når åttio plus.
Ingen kan garantera att jag ska få leva i frihet.
Mycket kan förändras väldigt snabbt.

Det som sker i delar av världen är fruktansvärt för alla inblandade och jag lider med dem.
Det är tur att det finns de som är patrioter, men jag hade inte varit en av dem.
De säger att man ska försvara sitt land, men jag tycker inte att mitt land är så välfungerande att det är värt att dö för. Speciellt inte med yngre barn.
Jag vill inte lämna dem.

Sverige ska nu skicka sina första trupper till en Nato-insats och jag hoppas att de personer som skickas dit känner sig nöjda. De ska placeras för att eventuellt gå ut i strid.
Sedan min barndom minns jag Verdun och alla de vita korsen.
Min fascination för världskrigen och hur hemskt det är.
Senast i fjol var jag i Finland och tittade på begravningsplatserna för både finska och tyska pojkar som dog, och det är helt fruktansvärt att se.
Det är få vuxna män.
De flesta är fjorton, femton år där de ligger en bit under jorden.
Jag har en son i den åldern.
Det finns inte en chans i världen att jag skulle utsätta varken honom eller de andra barnen för det.

Svensk.
Jovisst. 
Jag kan lika gärna kalla mig för kanadensare eller australiensare.
Börjar det smälla här så bryr jag mig inte, för jag tänker inte stanna kvar och utsätta barnen för det när möjligheten finns att klara sig någon annanstans.
Min utbildning fungerar lika bra i de länderna, och många andra, så det är inget stort problem.
Var och en får självfallet göra som de vill men jag tror att få är beredda att offra sina barn.

Känns det då bra med Nato?
Vi kommer med, med kniven mot strupen och det är inte mitt val.
Folket har inte fått rösta i detta och jag tycker personligen att det är en katastrof att vi ska offra till att gå vakt andra sidan Östersjön. Vill man så ok, men ingen skulle tvingas.
Det är mitt sätt att se på det.
Du får tycka och tänka hur du vill!