Det händer inte en gång, utan det händer hela tiden.
Nella är tre år, har bott i samma familjehem i två år och ansökan om en vårdnadsöverflyttning är igång. Trots det så ska hon utvisas.
Såhär blir det när hela vårt land är fullt av paragrafryttare.
Små barn, vars biologiska föräldrar har blivit fråntagna sitt föräldraskap, får plötsligt makten över barnet igen när man inte anser att föräldrarna ska få stanna i Sverige.
Vilkens bästa ser man till då?
Barnets?
Barnets?
Knappast.
Sverige har FNs barnkonvention som lag.
Det borde, på alla sätt och ur alla vinklar, betyda att barnet alltid ska vara så att barnet ska vara där det är tryggt. Förra veckan skrev jag om Lisa som trots att hon har svenska vårdnadshavare inte får stanna i Sverige. Den flickan talar bara svenska, har svenska vårdnadshavare men ska ändå skickas till ett barnhem i Albanien.
Nella ska skickas till Pakistan.
Den stora skillnaden här är att vi har en treårig flicka som skickas till ett land med väldigt taskiga värderingar få tjejer. Pakistan är utpekade som ett av de länder där barn inte får gå i skolan, flickor och kvinnor är tvingade att täcka sig och skolgången inte är en självklarhet.
Vi, Migrationsverket, bestämmer därför att detta barn som inte heller talar urdu ska skickas till Pakistan.
Är det för hennes bästa?
Inga barn kan hjälpa vilka föräldrar de har.
Det samhället kan göra är att hjälpa dessa barn när det inte fungerar i hemmet.
Då tar man dessa barn och sätter dem i en annan familj.
Allting för barnets bästa.
Sedan skickar man dem till motsatsen?
I grunden är inte detta Migrationsverket, för de följer de regler de har.
Problemet är att politiker inte har lyckats få de olika systemen att fungera tillsammans.
En myndighet säger alltså att föräldrarna är olämpliga, men nästa säger att de ska skickas iväg med barnet som de har misshandlat.
Alla artister som nu är så fantastiska och ska ha åsikter, vart håller ni hus nu!?
Hjälp båda tjejerna och alla andra barn som hamnar i kläm!
Låt Nella få stanna!
