tisdag 14 juli 2015

De, dem eller dom.

Det svenska språket är för mig väldigt viktigt. Jag skriver inte perfekt svenska alltid och jag pratar dialekt. Vissa saker är dock rätt, andra fel. Så länge jag lever, kommer jag aldrig skriva "dom" och jag tycker det är rent bedrövligt att det godkänns i en text.

Vissa saker är för mig tabu och detta program, med sin ditkallade professor från Lunds universitet, är för mig ett klockrent exempel på att ordet "professor" enbart är en titel.

Familjen blir knäpp på mig här hemma, i omgångar. Det skär i hela mitt huvud när någon säger "han" när det ska vara honom. "Då gick jag hem till han"- HONOM!
Det har blivit så mycket att barnen kan detta bra och hjälper mig att rätta när det blir fel. Jag hör sådana fel överallt. Inte bara i svenskan utan även i engelskan och spanskan.

I svenska språket finns ingen ´ i slutet vid ett s. Med detta menar jag, som ett exempel, om man tar mitt namn: Emilie. Är någonting mitt så läggs ett vanligt "s" till i slutet. Alltså, Emilies. Det kan omöjligt bli Emilie´s trots att många verkar tro att det är så. Den enda gången det blir så i svenskan är om det är ett namn som redan slutar på "s", men då kommer det efter. Exempel: Andreas´.

Listan kan göras väldigt lång på alla de svenskafel den seriösa journalistiken gör och nu sitter det en "professor" som vill ta bort de och dem för att sedan byta ut dem mot "dom". Varför? Jo, för att så många, och fler blir de, som inte kan se skillnaden på när dessa ord ska användas i vårt svenska språk.

Mina tankar går till den socialdemokratiska motion som för några år sedan ansåg att vi skulle ändra stavningen på juice till jos. Enligt många är detta idag ok, men inte för mig. Det stavas juice, oavsett hur många som tycker den stavningen är fel.

Är meningen verkligen att språket ska förenklas och fördummas för att vissa människor tycker grammatik och stavning är svårt? I så fall kanske vi alla skulle börja skriva precis som våra dialekter låter så ska vi se hur lätt det blir för stockholmarna att ta emot skrivelser från Listerlandet. Jag är fullt medveten om att ett språk förändras och det gör mig inget. Vi får in låneord som sedan omvandlas i Sverige. Helt ok om det ser ut så från början. Jag tycker dock att låneord kan behålla sin ursprungliga stavning så länge de inte stör språket för övrigt. Exempel på detta är mail - mejl. Jag använder den engelska stavningen.

Svenska ska vara ett av världens svåraste språk att lära sig av en enda anledning. Vi skriver inte ut betoningarna på något sätt. Säger jag "Kolla anden!" vet den som är svenskfödd vad jag menar men den som kommer från ett annat land har väldigt svårt för att läsa av om det är en fågel eller ett övernaturligt väsen. Jag ser dock inte varför vi, för den sakens skull, ska ändra på språket för att det ska bli lättare. I mina ögon är det istället föräldrar och skola som gemensamt ska se till att detta lärs in för min uppfattning är att ungdomar idag inte är mer korkade än vad ungdomar var förr, möjligen tvärtom då de får se och uppleva så mycket mer idag än tidigare.

Alla tusentals särskrivningar som jag ser ständigt, de orkar jag inte ens kommentera.
Jag kommer aldrig skriva sej, dej, mej, dom. I mina ögon är det sig, dig , mig och de/dem.

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/542958?programid=411