Ett glädjande besked kom igår; familjehemsplacerade Hadille får stanna i Sverige!
Hadille föddes i Lund men blev några dagar senare lämnad av sin mamma. En bekant tog hand om flickan och efter att hon togs om hand på sjukhuset, misshandlad och undernärd, placerades hon i ett familjehem i Broby, Skåne. För några år sedan var det mycket diskussioner om att flickan skulle skickas till sina föräldrar som då påstod att de älskade henne och ville ha henne hem till sig i Algeriet. Lama svenska myndigheter kom fram till att hon skulle utvisas till dem.
Hon skulle utvisas till några hon inte kände eller talade samma språk som.
Nu, fem år senare, har migrationsverket äntligen tagit ett riktigt beslut; Hadille får stanna i Sverige! Äntligen! Mitt hjärta blöder av att se eller höra om barn som far illa och jag tycker det är pinsamt att detta beslut tog fem år. Vad tvekade de på? Hon är ett barn som har sin familj i Broby.
Det jag förväntar mig av svenska myndigheter är nu detta: Gör en omedelbar vårdnadsöverflytt till familjehemmet eller allra helst en adoption. Familjehemmet har bevisat att de kan sköta kontakten, genom brev och bilder, med de biologiska föräldrarna. De har därför dragit sitt strå till stacken och det bästa för flickan är att nu få veta att hon är en del av deras familj.
Att hon har fått ett besked om att få stanna i Sverige innebär nämligen inte att det är i denna familj hon ska bo. Ska FNs barnkonvention följas ska alla parter nu se till flickan och som jag ser på det ska hon omedelbart få veta att hon ska få stanna i denna familj.
Allt annat är absurt.
Ett liknande fall, fast med skillnaden att föräldrarna stannade i Sverige, är treåriga Juni från Hörby. Hon blev med omhändertagen och placerad i ett familjehem enbart fyra månader gammal. Misshandlad och misskött med ett brutet lårben. Skillnaderna är få. Hennes biologiska föräldrar fanns dock kvar i Sverige och den biologiska mamman kidnappade henne från sitt hem. För ett hem, det är det en treåring tänker när den har bott hos samma människor under hela sitt medvetna liv. Att hon inte omedelbart blev vårdnadsöverflyttad är ett perfekt sätt av systemet att visa sig icke funktionsdugligt.
Finns det någon rättvisa i världen tilldöms Hadilles familjehem som vårdnadsöverhavare, minst, och Juni får komma hem till sitt familjehem.
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/skane/utvisingshotade-hadille-far-stanna-i-sverige
Hadille föddes i Lund men blev några dagar senare lämnad av sin mamma. En bekant tog hand om flickan och efter att hon togs om hand på sjukhuset, misshandlad och undernärd, placerades hon i ett familjehem i Broby, Skåne. För några år sedan var det mycket diskussioner om att flickan skulle skickas till sina föräldrar som då påstod att de älskade henne och ville ha henne hem till sig i Algeriet. Lama svenska myndigheter kom fram till att hon skulle utvisas till dem.
Hon skulle utvisas till några hon inte kände eller talade samma språk som.
 |
| svt.se |
Det jag förväntar mig av svenska myndigheter är nu detta: Gör en omedelbar vårdnadsöverflytt till familjehemmet eller allra helst en adoption. Familjehemmet har bevisat att de kan sköta kontakten, genom brev och bilder, med de biologiska föräldrarna. De har därför dragit sitt strå till stacken och det bästa för flickan är att nu få veta att hon är en del av deras familj.
Att hon har fått ett besked om att få stanna i Sverige innebär nämligen inte att det är i denna familj hon ska bo. Ska FNs barnkonvention följas ska alla parter nu se till flickan och som jag ser på det ska hon omedelbart få veta att hon ska få stanna i denna familj.
Allt annat är absurt.
Ett liknande fall, fast med skillnaden att föräldrarna stannade i Sverige, är treåriga Juni från Hörby. Hon blev med omhändertagen och placerad i ett familjehem enbart fyra månader gammal. Misshandlad och misskött med ett brutet lårben. Skillnaderna är få. Hennes biologiska föräldrar fanns dock kvar i Sverige och den biologiska mamman kidnappade henne från sitt hem. För ett hem, det är det en treåring tänker när den har bott hos samma människor under hela sitt medvetna liv. Att hon inte omedelbart blev vårdnadsöverflyttad är ett perfekt sätt av systemet att visa sig icke funktionsdugligt.
Finns det någon rättvisa i världen tilldöms Hadilles familjehem som vårdnadsöverhavare, minst, och Juni får komma hem till sitt familjehem.
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/skane/utvisingshotade-hadille-far-stanna-i-sverige
