Charlie Hebdo slutar teckna Muhammed-karikatyrer.
Det där med att våld inte lönar sig, det gäller alltså inte längre.
Terror, skräck och våld fungerar verkligen och ger exakt den effekt förövarna vill.
Jag blir så trött.
Satir är för mig demokrati. Demokrati är för mig att alla människor får uttrycka sin åsikt och att uttrycka sina åsikt anser jag att alla får så länge det inte blir personangrepp. Att utsätta en enda människa för påhopp eller upprepade påpekanden är mobbning. Det måste dock gälla en riktig och levande person. Inte en fiktiv Gud som vissa människor tror på.
Vem har inte sett bilderna av den gnidna juden?
Den katolska prästen med småpojkar?
På vilket sätt är dessa bilder bättre än en bild på en muslim med en bomb?
För en diskussion om de förstnämnda, det har åtminstone inte jag hört. Jag har inte hört människor uttrycka sin avsky för att det görs karikatyrer på stornäsade män med speciella kläder. Varför i hela världen skulle det då diskuteras någonting annat?
Gör narr av min Gud, min kung eller mitt land. Gör narr av min dialekt och min hårfärg. Det gör inget. Varför är så många så överkänsliga?
Det värsta av allt är, att nu tystar en del av demokratin. Från och med nu läggs ett lock över den demokrati som borde råda över hela världen. Från och med nu kommer inte längre några karikatyrer göras av Muhammed då det finns människor som kan ta illa upp. Tänker satirikerna sluta teckna judar, Jesus och katolska präster med?
Jag betvivlar det. Likamedtecknet står alltså mellan muhammedkarikatyrer och tystnad. Människorna som mördade och bombade, de lyckades. Människorna som ville sätta skräck lyckades. De vann genom hot och våld.
Jämför dessa människor med barn som följer med en vuxen in i affären. De lägger sig på golvet, sparkar och gallskriker för att de vill ha en godisbit. Valet står då mellan att stå på sig som vuxen; "Nej, du får inget godis" eller att ge med sig. Vad händer om man ger med sig? Jo, barnet kommer göra exakt likadant nästa gång. Och nästa. Och nästa.
Barnet kommer ligga där på rygg och skrika efter det denne fick förra gången.
När ska världen sluta mata detta barn med godis?
Länge leve demokratin och yttrandefriheten.
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3304&grupp=6240&artikel=6214817
Det där med att våld inte lönar sig, det gäller alltså inte längre.
Terror, skräck och våld fungerar verkligen och ger exakt den effekt förövarna vill.
Jag blir så trött.
Satir är för mig demokrati. Demokrati är för mig att alla människor får uttrycka sin åsikt och att uttrycka sina åsikt anser jag att alla får så länge det inte blir personangrepp. Att utsätta en enda människa för påhopp eller upprepade påpekanden är mobbning. Det måste dock gälla en riktig och levande person. Inte en fiktiv Gud som vissa människor tror på.
Vem har inte sett bilderna av den gnidna juden?
Den katolska prästen med småpojkar?
På vilket sätt är dessa bilder bättre än en bild på en muslim med en bomb?
För en diskussion om de förstnämnda, det har åtminstone inte jag hört. Jag har inte hört människor uttrycka sin avsky för att det görs karikatyrer på stornäsade män med speciella kläder. Varför i hela världen skulle det då diskuteras någonting annat?Gör narr av min Gud, min kung eller mitt land. Gör narr av min dialekt och min hårfärg. Det gör inget. Varför är så många så överkänsliga?
Det värsta av allt är, att nu tystar en del av demokratin. Från och med nu läggs ett lock över den demokrati som borde råda över hela världen. Från och med nu kommer inte längre några karikatyrer göras av Muhammed då det finns människor som kan ta illa upp. Tänker satirikerna sluta teckna judar, Jesus och katolska präster med?
Jag betvivlar det. Likamedtecknet står alltså mellan muhammedkarikatyrer och tystnad. Människorna som mördade och bombade, de lyckades. Människorna som ville sätta skräck lyckades. De vann genom hot och våld.
Jämför dessa människor med barn som följer med en vuxen in i affären. De lägger sig på golvet, sparkar och gallskriker för att de vill ha en godisbit. Valet står då mellan att stå på sig som vuxen; "Nej, du får inget godis" eller att ge med sig. Vad händer om man ger med sig? Jo, barnet kommer göra exakt likadant nästa gång. Och nästa. Och nästa.
Barnet kommer ligga där på rygg och skrika efter det denne fick förra gången.
När ska världen sluta mata detta barn med godis?
Länge leve demokratin och yttrandefriheten.
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3304&grupp=6240&artikel=6214817
