En känsla av att inte höra till, att stå utanför. Ensamhet.
Många gånger vanvårdade och utsatta för olika brott.
Barn kan aldrig hjälpa att de finns till.
Alla de barn som var vanvårdade mellan 1920 och 1980 under fosterplaceringar, det som idag heter familjehemsplaceringar, och vanvårdades har kunnat söka ersättning för det lidande de varit med om. Många gånger är det direkta brott dessa människor varit utsatta för men många gånger är det den där känslan av att aldrig någonsin tillhöra några. Att aldrig få vara en del av en familj. Aldrig känna att någon verkligen bryr sig om dig.
För mig är barn det viktigaste som finns och viljan att förändra många av de lagar Sverige har är den anledning jag har för att syssla med politik. Det är mitt huvudämne och en av de kärnvärderingar jag har haft sedan barnsben. Många av lagarna är säkert bra men just "bra" duger inte när det är barns liv och framtid som sätts på spel. Dessa lagar måste vara perfekta och jag ska punkta upp det jag vill förändra.
En sak som jag/vi upplevt väldigt jobbigt är det faktum att många andra gör skillnad. Vi gör det absolut inte och är väldigt noga med att det ska vara etthundra procent lika mellan alla syskon men, förlåt, allmänhetens dumhet är ibland skrämmande. "Grattis till barn nummer ett! Hur känns det att vara förälder?" Jo, vi har varit det i några år och det är barn nummer två men tack. Detsamma gäller övriga. Många gör skillnad och jag är fullt medveten om att det i de flesta fall inte är med vilje och inget ont i det, men det är fruktansvärt jobbigt att höra. Gör ingen skillnad, sätt inga murar som inte finns. Alla barn är lika och vems blod som rinner i dem är fullständigt ointressant. Det är barn.
Har du plats över i hjärtat?
Det finns så många barn där ute som behöver din hjälp!
Kontakta socialen och anmäl er som familjehem redan idag OM ni känner att ni kan behandla det eventuella barnet som ert eget. Gör aldrig någon skillnad.
http://www.svt.se/nyheter/over-halften-av-de-vanvardare-barnen-utan-ersattning
Många gånger vanvårdade och utsatta för olika brott.
Barn kan aldrig hjälpa att de finns till.
Alla de barn som var vanvårdade mellan 1920 och 1980 under fosterplaceringar, det som idag heter familjehemsplaceringar, och vanvårdades har kunnat söka ersättning för det lidande de varit med om. Många gånger är det direkta brott dessa människor varit utsatta för men många gånger är det den där känslan av att aldrig någonsin tillhöra några. Att aldrig få vara en del av en familj. Aldrig känna att någon verkligen bryr sig om dig.
 |
| dagenssamhalle.se |
- Texten som säger att socialen alltid ska sträva efter att placerade barn alltid ska komma "hem" ska tas bort. Blod är inte tjockare än vatten och för mig är det oerhört viktigt att det är barnets välmående som ska stå i centrum, inte föräldrarnas.
- Föräldrabalken måste ses över tillsammans med de skrivningar som finns. Det sägs idag att saker och ting sker för barnets bästa men många gånger ser man tvärtom till de vuxna istället.
- Barn som placeras väldigt unga bör kunna vårdnadsöverflyttas omgående.
- I de fall föräldrarna inte inom översiktlig tid kan bli föräldrar ska barnet adopteras till familjehemmet.
- Vid vissa brott bör adoption ses som det första alternativet. Detta är för mig brott som allvarligt skadat barnet: övergrepp, misshandel. Någonstans går gränser för att kunna kallas förälder.
- Familjehem måste få en överklaganderätt. Så även de biologiska föräldrarna. Båda parter måste få en instans som kan döma om "second opinion" då det idag är så att problem kan uppstå om personkemin inte stämmer. Som familjehem är du helt rättslös om socialen bestämmer sig för att flytta ett placerat barn.
- Kontrollen på familjehemmen måste bli betydligt bättre och justeringar bör göras så att inga barn någonsin ska känna att de bor hos någon utan att betyda någonting. Familjehem ska inte kunna göra detta enbart för pengarna då dessa barn redan är utsatta bör de känna sig älskade från första stund.
- Familjehem bör tvingas spara pengar till placerade barn så att de ska ha en pott den dag de blir myndiga och ska klara sig själv.
- Ett nationellt register bör upprättas på familjehem så att de som blivit ratade av olika skäl, inte kan söka för att bli familjehem privat eller i en annan kommun. Allt för barnets bästa. Tyvärr är det så idag att familjehem som missköter sig enbart lyfter telefonen och får ett uppdrag någon annanstans.
- Socialen bör ha sammangående register med landstingen/regionerna. Om ett placerat barn upprepade gånger kommer in med någon form av skador, ska det gå ett meddelande till socialtjänsten. Det kanske bara är ett aktivt barn och "normala" skador för ett aktivt barn, men det bör kontrolleras noga då barnet redan är utsatt.
En sak som jag/vi upplevt väldigt jobbigt är det faktum att många andra gör skillnad. Vi gör det absolut inte och är väldigt noga med att det ska vara etthundra procent lika mellan alla syskon men, förlåt, allmänhetens dumhet är ibland skrämmande. "Grattis till barn nummer ett! Hur känns det att vara förälder?" Jo, vi har varit det i några år och det är barn nummer två men tack. Detsamma gäller övriga. Många gör skillnad och jag är fullt medveten om att det i de flesta fall inte är med vilje och inget ont i det, men det är fruktansvärt jobbigt att höra. Gör ingen skillnad, sätt inga murar som inte finns. Alla barn är lika och vems blod som rinner i dem är fullständigt ointressant. Det är barn.
Har du plats över i hjärtat?
Det finns så många barn där ute som behöver din hjälp!
Kontakta socialen och anmäl er som familjehem redan idag OM ni känner att ni kan behandla det eventuella barnet som ert eget. Gör aldrig någon skillnad.
http://www.svt.se/nyheter/over-halften-av-de-vanvardare-barnen-utan-ersattning
