Jag är udda och har nog alltid varit det, på väldigt många sätt.
Varenda gång jag är i Stockholm tar det mig cirka tio minuter innan jag förstår varför människor tittar på mig som om jag vore pestsmittad och jag gör som alla andra; böjer ner huvudet, tittar i mobilen och går rakt fram utan att hälsa på någon. Jag är väl en lantlolla på det sättet för här på landet hälsar man på varandra. De man känner igen bilen på hälsar jag på, eller de som cyklar eller promenerar när jag kör bil. Grannar och bekanta, även de som jag ytterst sällan pratar med i verkligheten får ett hej för det tillhör ren normal hyfs och uppfostran. Hade barnen inte gjort detta hade jag blivit rädd för hur jag har uppfostrat dem.
Jag är udda. Ja. Jag har alltid haft väldigt mycket åsikter och starka sådana även om det de sista tio åren är så att de blivit mer grundade och genomtänkta. Grundvärderingarna är dock exakt de samma då som nu.
Jag skulle aldrig, ALDRIG, tycka illa om någon för att vi inte delar samma åsikter. Aldrig. Inte heller för hur någon ser ut, ålder, bakgrund, etnisk härkomst, religiös tro eller icketro. Listan kan göras väldigt lång. Jag kan dock tycka illa om människor för hur de beter sig och behandlar andra människor men de flesta gånger stänger jag då bara den dörren. Stänger dörren och öppnar den aldrig åter. Jag tror visserligen att människor kan förändras men behöver se resultatet för att tro på det.
Sociala medier är för mig ett sätt att få ut mina åsikter. Mina inlägg handlar om vad jag tycker och den som vill får gärna kommentera för eller emot, jag har dock klargjort hur jag tänker från början. Jag har ett fåtal personer blockerade från Facebook och några fler på Twitter. Alla av nästan samma anledning. Det är personer som dömer mig, letar fel och enbart kommenterar när det är något negativt. Aldrig till mig utan om mig. Jag har aldrig gjort dem något personligt utan jag har helt enkelt haft en åsikt som de inte har delat. Det är även en person som gick till direkta personangrepp mot en person som inte hade samma åsikt som denne, den plockades bort. Jag har även en regel för mig själv att den som plockar bort mig utan att säga upp hela sitt konto, kommer aldrig mer bli godkänd som vän. Dörren är stängd. Jag skulle dock aldrig blockera någon för att de inte delar mina åsikter eller uttrycker något annat, alla får vara kvar och de flesta kommer att godkännas. Dock är det fortfarande så att landet inte är så stort och hälsa det gör man.
Intressant är det då att komma gående på en stig eller ett mindre promenadstråk och möta någon som helst hade klättrat ur sina egna kläder och försvunnit. Någon som tittar på fåglarna, maskarna eller grässtråna som växer bara de slipper hälsa, för det är så oerhört jobbigt.
I mina ögon är det så oerhört lågt och visar på en så liten person innanför det skal som är en människa. Stundom sinnade som inte kan se sin egen del i någonting. Ok, jag är sjukt störig och jobbig med en åsikt men i en by på under tusen invånare blir det svårt att undvika mig. Andra sådana personer, som är väldigt små, är de som hatar på de sociala medierna.
Jag har upplevt så mycket problem på skolorna med elever på låg och mellanstadiet som skriver de hemskaste saker till varandra på olika internetsidor och sedan fortsätter det när de kommer till skolan men hur ska en lärare komma till rätta med det när man går in på Facebook och ser att föräldrarna beter sig på samma sätt? Vuxna människor som hatar. Anledningen till att dessa sedan hatar är att alla inte har samma intresse eller åsikt som dem. Vilka förebilder.
Ofta, ofta mottar jag mail och meddelanden om vilken idiot jag är. Rasist och främlingsfientlig. Idiot. Efterbliven. En bimbo som inte förstår någonting och som inte bör få uttrycka sig. Allt jag skriver tolkas till det sämsta och plötsligt avskyr jag människor som arbetar på ett visst ställe eller skriver illa om personer på ett möte som inte ens har ägt rum. Troll kallas de visst och oftast gömmer de sig bakom falska namn, andra förstår inte att man inte ska bete sig så och gör det öppet. Så länge jag lever kommer jag aldrig skriva dessa ord till någon. Jag har aldrig gjort det och kommer inte heller börja för jag tror verkligen på att alla människor får ha sin egen åsikt, oavsett vilken den är. De som uppenbarligen inte vill förstå att andra människor kan ha en annan åsikt, de svarar jag dock inte på men brukar då även ge den förklaringen.
Man skulle kunna tänka att det här med att ha en nedvärderande syn på andra människor tillhör en viss kategori människor baserat på exempelvis utbildning eller inkomst men i mina ögon är det inte så. En av de jag träffat med sämst människosyn är högutbildad och det gör mig rädd när någon som borde vara professionell kan avsky vissa människor. Jag är uppvuxen med en person som i ett par år var med i AFA och jag högaktade honom trots att vi inte tänkte likadant om mycket. Man måste se bakom det. Mina bästa vänner tillhör inte mitt parti och jag kan hylla andra politiker av andra färger för de saker vi har gemensamt. Varför inte?
Förutfattade meningar finns alltid även om jag inte tycker om det. Skrämmande är då att se hur de jag har en sådan mening om, lever upp till de fördomar som finns.
Under årens lopp har jag lärt mig att många andra människor inte tänker som mig utan de dömer andra utifrån vad de röstar på, anser i vissa frågor eller vilka värderingar de har. Jag skiljer på sak och person. Så många gånger jag blivit bränd och så besviken på hur personer beter sig, så många dörrar som stängts. Faktum är trots allt, att för varje dörr som stängs öppnas flera andra.
Varenda gång jag är i Stockholm tar det mig cirka tio minuter innan jag förstår varför människor tittar på mig som om jag vore pestsmittad och jag gör som alla andra; böjer ner huvudet, tittar i mobilen och går rakt fram utan att hälsa på någon. Jag är väl en lantlolla på det sättet för här på landet hälsar man på varandra. De man känner igen bilen på hälsar jag på, eller de som cyklar eller promenerar när jag kör bil. Grannar och bekanta, även de som jag ytterst sällan pratar med i verkligheten får ett hej för det tillhör ren normal hyfs och uppfostran. Hade barnen inte gjort detta hade jag blivit rädd för hur jag har uppfostrat dem.
Jag är udda. Ja. Jag har alltid haft väldigt mycket åsikter och starka sådana även om det de sista tio åren är så att de blivit mer grundade och genomtänkta. Grundvärderingarna är dock exakt de samma då som nu.
Jag skulle aldrig, ALDRIG, tycka illa om någon för att vi inte delar samma åsikter. Aldrig. Inte heller för hur någon ser ut, ålder, bakgrund, etnisk härkomst, religiös tro eller icketro. Listan kan göras väldigt lång. Jag kan dock tycka illa om människor för hur de beter sig och behandlar andra människor men de flesta gånger stänger jag då bara den dörren. Stänger dörren och öppnar den aldrig åter. Jag tror visserligen att människor kan förändras men behöver se resultatet för att tro på det.
Sociala medier är för mig ett sätt att få ut mina åsikter. Mina inlägg handlar om vad jag tycker och den som vill får gärna kommentera för eller emot, jag har dock klargjort hur jag tänker från början. Jag har ett fåtal personer blockerade från Facebook och några fler på Twitter. Alla av nästan samma anledning. Det är personer som dömer mig, letar fel och enbart kommenterar när det är något negativt. Aldrig till mig utan om mig. Jag har aldrig gjort dem något personligt utan jag har helt enkelt haft en åsikt som de inte har delat. Det är även en person som gick till direkta personangrepp mot en person som inte hade samma åsikt som denne, den plockades bort. Jag har även en regel för mig själv att den som plockar bort mig utan att säga upp hela sitt konto, kommer aldrig mer bli godkänd som vän. Dörren är stängd. Jag skulle dock aldrig blockera någon för att de inte delar mina åsikter eller uttrycker något annat, alla får vara kvar och de flesta kommer att godkännas. Dock är det fortfarande så att landet inte är så stort och hälsa det gör man.Intressant är det då att komma gående på en stig eller ett mindre promenadstråk och möta någon som helst hade klättrat ur sina egna kläder och försvunnit. Någon som tittar på fåglarna, maskarna eller grässtråna som växer bara de slipper hälsa, för det är så oerhört jobbigt.
I mina ögon är det så oerhört lågt och visar på en så liten person innanför det skal som är en människa. Stundom sinnade som inte kan se sin egen del i någonting. Ok, jag är sjukt störig och jobbig med en åsikt men i en by på under tusen invånare blir det svårt att undvika mig. Andra sådana personer, som är väldigt små, är de som hatar på de sociala medierna.
Jag har upplevt så mycket problem på skolorna med elever på låg och mellanstadiet som skriver de hemskaste saker till varandra på olika internetsidor och sedan fortsätter det när de kommer till skolan men hur ska en lärare komma till rätta med det när man går in på Facebook och ser att föräldrarna beter sig på samma sätt? Vuxna människor som hatar. Anledningen till att dessa sedan hatar är att alla inte har samma intresse eller åsikt som dem. Vilka förebilder.
Man skulle kunna tänka att det här med att ha en nedvärderande syn på andra människor tillhör en viss kategori människor baserat på exempelvis utbildning eller inkomst men i mina ögon är det inte så. En av de jag träffat med sämst människosyn är högutbildad och det gör mig rädd när någon som borde vara professionell kan avsky vissa människor. Jag är uppvuxen med en person som i ett par år var med i AFA och jag högaktade honom trots att vi inte tänkte likadant om mycket. Man måste se bakom det. Mina bästa vänner tillhör inte mitt parti och jag kan hylla andra politiker av andra färger för de saker vi har gemensamt. Varför inte?
Förutfattade meningar finns alltid även om jag inte tycker om det. Skrämmande är då att se hur de jag har en sådan mening om, lever upp till de fördomar som finns.
Under årens lopp har jag lärt mig att många andra människor inte tänker som mig utan de dömer andra utifrån vad de röstar på, anser i vissa frågor eller vilka värderingar de har. Jag skiljer på sak och person. Så många gånger jag blivit bränd och så besviken på hur personer beter sig, så många dörrar som stängts. Faktum är trots allt, att för varje dörr som stängs öppnas flera andra.
