Drömjobb.
Det är precis vad det låter som.
Ett drömjobb.
Jag ville bli musikalartist i London.
Jag anser dock inte att lyckan kommer, utan den väljer man.
Därmed har jag mitt drömjobb.
Inte bara ett utan flera.
För många år sedan när jag precis börjat jobba som lärare var flera barns drömmar, förutom standardsvaret om att de skulle bli hockey eller fotbollsproffs, att de skulle vara med i Idol eller Big Brother. Dåtidens största program.
I dag hör jag ofta de som ska bli youtubers.
För mig är det inte ett yrke utan en fritidssysselsättning.
Lägga upp filmer på youtube... nej. Jag är nog gammalmodig i detta.
När jag var klar med gymnasiet stod mina mål hyfsat klara.
Jag ville ha ett arbete som jag kunde utbilda mig till i närområdet men som garanterade mig ett yrke. Jag gick in och sökte. Drömmen efter att bli musikalartist var att bli kantor.
Jag insåg att det inte skulle komma några arbeten i min direkta närhet och valet föll på läraryrket. Jag hade alltid praktiserat i skolan under tillfällen som fanns under skolgången och jag trivdes.
Utbildningen fanns i Kristianstad och det var garanterat jobb efteråt.
Därmed var valet enkelt.
Jag blev lärare.
Jag har sedan dess sagt att det är mitt kall för det är det absolut roligaste jag kan tänka.
Varje dag med människor som ser världen på ett helt annat sätt och som har en helt annan ingång i hur saker och ting fungerar.
Det är ständigt uppfriskande.
Min förhoppning är att alla borde tänka så om man ska arbeta med barn och ungdomar. Min uppfattning är nämligen att om man inte trivs med det så kommer man inte heller göra ett bra jobb.
Mediejobb är det som det är tryck på.
Alla ska arbeta inom tv, konst eller kultur.
Journalister och designers.
Det förväntas bli akut kris inom vården och skolan.
För mig är detta ett ilandsproblem som bottnar i curling och bortskämda ungdomar.
Så du vill bli designer?
Grattis, du kan göra det på din fritid.
Konstnär?
Den dag du har blivit proffs kan du kanske leva på det men fram tills den dagen behöver du ha ett vanligt yrke.
Jag ser två fel: Föräldrar som helt enkelt inte berättar för sina barn att de måste arbeta för att försörja sig. Det andra är de som arbetar inom yrkena och inte själv ser vikten av att de pratar positivt om det de gör.
Jag har arbetat inom vården.
Det är inte värre än man gör det.
Skolan är för mig en fantastisk arbetsplats.
Vill du ha jobb när du blir stor?
Eller vill göra något som verkligen ger något tillbaka?
Lärarutbildningen är cirka fyra år men undersköterska blir du på 18 månader.
Du är sedan garanterad arbete.
Det är dags att många blir vuxna och inser vikten av att det finns människor inom alla yrken.
Alla kan inte bli proffs, designers eller youtubers för då stannar Sverige.
https://www.svt.se/kultur/tuff-konkurrens-om-framtidens-kultur-och-mediejobb
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/100-000-vantas-saknas-pa-arbetsmarknaden
Det är precis vad det låter som.
Ett drömjobb.
Jag ville bli musikalartist i London.
Jag anser dock inte att lyckan kommer, utan den väljer man.
Därmed har jag mitt drömjobb.
Inte bara ett utan flera.
 |
| svt.se |
För många år sedan när jag precis börjat jobba som lärare var flera barns drömmar, förutom standardsvaret om att de skulle bli hockey eller fotbollsproffs, att de skulle vara med i Idol eller Big Brother. Dåtidens största program.
I dag hör jag ofta de som ska bli youtubers.
För mig är det inte ett yrke utan en fritidssysselsättning.
Lägga upp filmer på youtube... nej. Jag är nog gammalmodig i detta.
När jag var klar med gymnasiet stod mina mål hyfsat klara.
Jag ville ha ett arbete som jag kunde utbilda mig till i närområdet men som garanterade mig ett yrke. Jag gick in och sökte. Drömmen efter att bli musikalartist var att bli kantor.
Jag insåg att det inte skulle komma några arbeten i min direkta närhet och valet föll på läraryrket. Jag hade alltid praktiserat i skolan under tillfällen som fanns under skolgången och jag trivdes.
Utbildningen fanns i Kristianstad och det var garanterat jobb efteråt.
Därmed var valet enkelt.
Jag blev lärare.
Jag har sedan dess sagt att det är mitt kall för det är det absolut roligaste jag kan tänka.
Varje dag med människor som ser världen på ett helt annat sätt och som har en helt annan ingång i hur saker och ting fungerar.
Det är ständigt uppfriskande.
Min förhoppning är att alla borde tänka så om man ska arbeta med barn och ungdomar. Min uppfattning är nämligen att om man inte trivs med det så kommer man inte heller göra ett bra jobb.
Mediejobb är det som det är tryck på.
Alla ska arbeta inom tv, konst eller kultur.
Journalister och designers.
Det förväntas bli akut kris inom vården och skolan.
För mig är detta ett ilandsproblem som bottnar i curling och bortskämda ungdomar.
Så du vill bli designer?
Grattis, du kan göra det på din fritid.
Konstnär?
Den dag du har blivit proffs kan du kanske leva på det men fram tills den dagen behöver du ha ett vanligt yrke.
Jag ser två fel: Föräldrar som helt enkelt inte berättar för sina barn att de måste arbeta för att försörja sig. Det andra är de som arbetar inom yrkena och inte själv ser vikten av att de pratar positivt om det de gör.
Jag har arbetat inom vården.
Det är inte värre än man gör det.
Skolan är för mig en fantastisk arbetsplats.
Vill du ha jobb när du blir stor?
Eller vill göra något som verkligen ger något tillbaka?
Lärarutbildningen är cirka fyra år men undersköterska blir du på 18 månader.
Du är sedan garanterad arbete.
Det är dags att många blir vuxna och inser vikten av att det finns människor inom alla yrken.
Alla kan inte bli proffs, designers eller youtubers för då stannar Sverige.
https://www.svt.se/kultur/tuff-konkurrens-om-framtidens-kultur-och-mediejobb
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/100-000-vantas-saknas-pa-arbetsmarknaden
