Uppdrag granskning har nu gjort program som handlar om NPF - Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Något som ständigt ökar i vårt samhälle.
En av experterna är Bo Hejlskov, som senast gjorde sig känd genom att anse att den stökiga eleven ska få vara kvar i klassrummet och att alla andra ska tas ut.
Detta skapade ett ramaskri för mig.
Det finns elever som gör att de elever som sköter sig, de skulle alltid fått undervisning i korridoren. Trots att det kan kännas som ett misslyckande kan jag nämligen se fördelarna med att göra tvärtom.
Till saken hör att av all litteratur jag har läst - vilket verkligen är mycket böcker inom detta ämne- så finns det två författare som sticker ut på ett positivt sätt. En är Kutscher och den andre är Hejlskov.
Riktigt bra böcker med tips och idéer om hur man ska fundera och tänka.
Programmen visar tre barn och deras familjer och Ture känner jag igen sedan innan då vi har tittat på hans program som han har: ADHD - extra allt.
Till saken hör att i Danmark så har man börjat plocka bort denna diagnos och ersatt den med att det rör sig om någon form av trauma eller problematik i uppväxten.
Till saken hör att i Danmark så har man börjat plocka bort denna diagnos och ersatt den med att det rör sig om någon form av trauma eller problematik i uppväxten.
I Sverige gör vi dock inte så.
Här blir det ADHD.
Med detta i familjen och i mig själv så kan jag skratta rakt ut åt många saker för igenkänningsfaktorn är maximal. Jag ser det dock som något av en styrka istället för en svaghet.
Man hinner mycket mer på ett dygn om man bara sover fyra timmar.
Fast att det kan vara väldigt frustrerande så är det många gånger väldigt positivt med all hjälp som kommer med diagnosen - i form av ett barn som hjälper till med allt, och som dessutom gör det med glädje. Det finns helt enkelt för och nackdelar med allt.
Självklart är det inte heller så för alla.
Jag anser dock, precis som de säger i programmet, att skolan är fel.
Skolan är byggd av människor som många gånger inte arbetar i den längre utan erfarenheten är från egen skolgång i slutet på andra världskriget.. ungefär.
Min åsikt under flera år har varit att skolan ska bli mer kunskapsbaserad för i Sverige bygger vi allting på ålder. Ålder är en siffra, som inte på något sätt säger att alla ligger på samma nivå.
Jag skulle vilja se en kunskapsbaserad skola som är differentierad i tre delar.
Ett grundspår för de flesta barn. De som alltid ligger mitt emellan.
Ett snabbspår för de elever som utan bekymmer klarar hela grundskolan och som har högt satta mål för sitt liv. Det sista spåret ska vara för dem som idag avskyr skolan.
De ska få grundläggande kunskaper för att fungera i ett samhälle men sedan ska de göra praktiska saker. Dessa elever brukar inkludera många med en diagnos, vilket inte betyder att de inte kan. Det betyder bara att de fungerar på ett annat sätt och många gånger blir betydligt mer effektiva och företagsamma i andra delar av livet då de inte tänker likadant.
Skolan anpassar inte till dessa utan kör ett medelspår där majoriteten kommer att lyckas, men många fallerar också. Tänk om! Ha en gående klass om det nu är så att de inte vill vara stilla.
Det går inte i alla ämnen men några.
Kunskapen ska finnas där och den kan man i mitt huvudämne få ut genom att göra på andra sätt än att skriva på ett papper.
Jag tror inte att det finns en kvick fix i detta för jag tror att många olika faktorer spelar in.
Arv, miljö och skolan men nummer ett är att alla instanser måste samarbeta.
Två års väntetid till en utredning på BUP är helt fel.
Risken är nämligen att de här barnen börjar självmedicinera när de mår dåligt men inte får någon hjälp. Samma sekund de testat positivt på ett drogtest så stryker BUP dem för att de först ska bli drogfria.
Det blir en ond spiral.
Pandemin har visat att det finns pengar när man känner sig tvingad så inställningen till dessa barnen blir tydlig genom de handlingar som genomförts de sista åren.
PCR-testen kostade 450 000 000 kronor för vecka 52.
För de pengarna kunde vi minskat köerna drastiskt, men nej.
Prioriteringen ser inte ut på det sättet.
Man måste tänka om och tänka rätt!
