Igår kväll var det en debatt kring skolan och hur den ska förbättras.
Alla partier som sitter i riksdagen får vara med tillsammans med forskare som säger att systemet inte fungerar. Trots det handlar merparten av debatten kring vem som ska välja skola eller inte.
Alla partier som sitter i riksdagen får vara med tillsammans med forskare som säger att systemet inte fungerar. Trots det handlar merparten av debatten kring vem som ska välja skola eller inte.
Friskolor är fruktansvärt, segregationen är hemsk och betygssystemet kan ha brister.
Den stora frågan i detta är enligt mig detta:
Hur många av politikerna som står där har mer erfarenhet av skolan än att själv ha gått i den?
Någon?
De flesta är politiska broilers.
De tillhör en politisk adel.
Det betyder att de i princip aldrig har arbetat.
De har aldrig varit ute och haft ett ordentligt jobb där man faktiskt gör något konkret för att förtjäna sin lön. DE anser att de vet bättre än alla andra.
Forskarna som sedan står där är garanterat kunniga i just sina delar och några av dem var vettiga. Problemet där är dock samma som med politikerna: De har fastnat i det de gör.
Många är aldrig ute på fältet utan forskar på heltid.
Politikerna kommer på sin höjd på ett besök som varar i någon timme och anser sedan att de verkligen kan.
Hur ska vi då göra?
Jag anser att det inte ska finnas politiker på heltid utan du ska ha ett normalt arbete jämte.
Hur ska vi då göra i skolan?
Enligt mig ska man förändra väldigt mycket.
Fokus i Sverige läggs nämligen på att ingen ska känna sig utanför.
ALLA ska med!
Alla ska ha godkänt i alla ämnen och ämnena är ibland absurda.
Det jag vill förändra är följande:
- Nivågruppera skolan.
Det betyder att skolan ska fokusera på kunskaperna i skolan och inte det faktum att alla exempelvis måste vara exakt lika gamla i klassen. Du ska som elev gå med andra som är jämnbördiga med dig kunskapsmässigt.
- Differentiera skolan redan från högstadiet som nummer ett.
Det betyder för mig att elever från årskurs sju ska välja mellan tre spår.
Ett spår som är som idag.
Ett spår som läser in högstadiet ett år snabbare - för elever som verkligen vet vad de vill.
Ett spår för dem som är mer praktiska. De ska lära sig grunderna i alla ämnen och få det fokuserat för att fungera som bra samhällsmedborgare och jämte detta göra någon praktisk praktik.
Ett spår för dem som är mer praktiska. De ska lära sig grunderna i alla ämnen och få det fokuserat för att fungera som bra samhällsmedborgare och jämte detta göra någon praktisk praktik.
- Betygen
Självklart betyg så tidigt som möjligt så att det blir avdramatiserat. Betygen i sig blir bara viktiga för att de kan användas av föräldrarna för att trycka på så att deras barn ska få den hjälp de ska ha. Ett underkänt betyg blir det sista skriket för att kunna få den hjälpen för tyvärr får de ofta inte det. När det då bara finns ett omdöme så väger inte detta lika tungt.
- Slut på flummandet
Om du måste ha keps och huva på dig i klassrummet så behöver du hjälp på andra sätt. För mig är det en självklarhet att min roll som lärare innebär att eleverna ska bli så bra samhällsmedborgare som möjligt. Först och främst är det föräldrarnas roll men sen är det skolans.
Jag skulle därmed aldrig godkänna varken keps eller huva inomhus för kan jag inte få ögonkontakt med eleven vet jag inte om de är med i det jag säger.
Tror någon att man kan söka jobb klädd så så tror man fel.
Ingen vill möta en banktjänsteman, mäklare, lärare eller ett butiksbiträde, och så vidare, klädd såhär.
Ingen vill möta en banktjänsteman, mäklare, lärare eller ett butiksbiträde, och så vidare, klädd såhär.
Det finns enligt mig ingen anledning att göra eleverna denna björntjänst.
- Katederundervisning
Sluta med flumskolan. Som lärare ska du vara en ledare och se till att alla elever är med och då kommer det vara tyst i klassrummet.
- Förstatliga skolan
Skolan kan inte bli jämbördig när den har olika huvudmän. Tramset idag med att varje kommun har ett eget, många gånger icke fungerande system, för att lägga in frånvaro, omdömen, prov, betyg, etc.. kunde underlättats om alla hade samma. Då kan även en elev flytta utan att bekymmer dyker upp där.
- Pappersexercisen
Jag är lärare för att jag faktiskt älskar mitt jobb där jag ska lära eleverna någonting. Jag arbetar med de ämnen som jag verkligen anser är roliga och har turen att verkligen ha dem som ett eget intresse. Jag älskar historia, religion och geografi. Det gör att jag i princip arbetar alltid för precis allt kan användas inom samhällskunskapen. Det är inga bekymmer.
Bekymren kommer när allt ska skrivas ner, rapporteras och halva lektionstiden går åt till att lösa konflikter som många gånger är kopplade till elevernas fritid.
Jag vill vara lärare, inte författare.
Det finns ett parti som faktiskt tänker väldigt mycket på samma sätt: Medborgerlig Samling.
Mycket fokus läggs på lärarna och deras situation vilket är bra men i grunden måste man förstå att lärarna är där för eleverna och inte tvärtom.
När befintliga riksdagspartier skulle löst de problem som finns i svensk skola så har istället tiden ägnats åt att kalla lärare för pedagoger, byta namn till förskoleklass, skriva riktlinjer för frivilliga former såsom fritids och dagis (nu retar jag upp många) samt att sedan förklara hur bra de är.. för att sedan nu svänga och samtliga stå i teve och berätta om allt de ska förändra för att NU, NU ska det bli bra i svensk skola!
Det är dags att plocka bort heltidspolitikerna på riksplan och se till att de får ner fötterna i verkligheten igen. Då kan vi kanske få se en förändring.
