Nio år och död i TBE.
Alla föräldrars stora fasa är att det ska hända barnen någonting. Att ett barn dör är värsta tänkbara scenario.
Om du då som förälder gör allt du kan.
Du har betalt för att vaccinera ditt barn fullt ut.
Du söker vård.
Inte bara en gång utan åtskilliga gånger dag på dag.
Vården ser inte det allvarliga och till slut dör barnet.
Det kan beskrivas som extrem otur.
Jag lider med barnet, föräldrarna och vårdpersonalen men i grunden är det inte deras fel. Det är inte de som tar besluten och bestämmer.
Det är politikerna.
Politiker har skurit ner på personal och platser till den milda grad att de inte har något annat val än att skicka hem patienter.
Barnet kollades för TBE men vaccinet visade att det var ok. Det var inte TBE. Problemet blev då att det inte syntes på grund av vaccinet, men hjärnhinneinflammationen fanns förmodligen redan där. Ett tillstånd som de flesta vet är livshotande och hälften av de drabbade överlever inte.
Personalen gjorde vad de kunde men då det inte finns ett exakt problem så läggs man inte in.
Ingen kommer att bli inlagd för huvudvärk.
Det finns helt enkelt varken plats eller tid för det.
Det finns säkert de som söker vård för en fis på tvären, men det betyder inte att man kan avvisa dem eller inte lita på dem när de kommer. Denna familj har mist sitt barn för att budgeten är stram och ingen plats finns för ett dåligt allmäntillstånd. I de bästa av världar hade barnet levt och det är svårt att skylla på någon. Min stora undran handlar i grunden om hur effektivt vaccinet är när barnet dör trots att det är fullvaccinerat mot sjukdomen.
Ännu mer spännande blir det när mannen i teve sen säger att den absoluta majoriteten av de som får TBE kommer inte ens märka att de har sjukdomen då enbart ett fåtal hamnar i en farozon.
I den bästa av världar måste man inte vara frisk för att kämpa mot systemet, utan systemet ska inte ge upp förrän de vet vad som är fel på patienten.
Då hade ingen skickats hem innan man var säker.
Alla tankar till de inblandade.
