Kameran visar tydligt hur trettonåringen springer och vänder sig om med ett vapen, varpå polisen skriker att killen har ett vapen.
Hade du skjutit?
Känslan är nog svår att föreställa sig men för mig är fokus fel. Killen blev skjuten av polisen och dog.
För mig är inte det problemet.
Problemet är debatten som kommer efter.
Varför läggs fokus på att killen dör, när problemet är att en trettonåring springer runt med ett vapen!?
Det visade sig i efterhand att vapnet var en kopia, en replika, men det kan inte någon avgöra från början.
Börjar man springa så vet man att man har gjort något fel och självklart misstänker polisen att något är fel när en person springer.
De som nu helst av allt i världen vill jaga polisen som sköt, bör lägga sitt krut på något som uppenbart är fel. Inte bara i USA utan även i Sverige.
En kille i samma ålder sköt i Stockholm och sitter inlåst för mordförsök.
Var är föräldrarna?
Varför jagar de inte sina barn!?
Om ett barn på tretton år springer runt med ett vapen så måste man få en tankeställare. Klockan var halv elva och det må kanske inte vara så sent en fredagskväll, men bor man i områden där det rör sig mycket kriminella så är den förälder som är rädd om sina barn noga med vad de gör. Misstänker man att de rör sig i fel umgänge eller beter sig fel så finns det bara ett sätt; sluta aldrig att jaga dem.
Fråga var de är.
Med vilka de umgås.
Spåra dem.
Tekniken är enkel idag.
Det är självklart synd om både killen och hans föräldrar, men jag lider med polisen. Han gjorde sitt jobb och oavsett så måste den som arbetar i dessa yrken alltid sätta dig själv först.
Vem hade hedrat polisen om killen hade en riktig pistol och sköt honom?
Ingen.
Förhoppningsvis lärde sig killens vänner en läxa och en massa hemska saker i framtiden stoppades med detta, för självklart kommer familjen att berätta att deras barn är en ängel som aldrig har gjort någon förnär.
