Jag är tydligen fascist. En språkfascist.
Som liten skrev jag som en kratta och kunde inte stava över huvud taget. När mina föräldrar klagade på det i skolan sa min lärare att det inte var ett problem då jag läste så mycket som jag gjorde, att det skulle lösa sig av sig själv. Det gjorde det och idag är jag en språkpolis.
.png)
Det är inte så att jag måste rätta alla, men det stör mig otroligt mycket när människor som borde klara av grunderna i det svenska språket, inte gör det.
Elever är undantagna då de måste få lära sig men den dag man är vuxen och arbetar som lärare, sekreterare, grafiker eller på exempelvis ett tryckeri bör man reagera när något inte stämmer. Jag var och simmade en hel mängd längder häromdagen och det finns inte så mycket annat att göra då än att titta och läsa de reklamskyltar som hänger på väggarna. Två av företagen hade behövt stor hjälp med hur de skulle formulera sin reklam då det var så grava fel och särskrivningar. Hur kan man skicka iväg något på tryck utan att kontrollera att svenskan på skylten stämmer?
"När barn lär sig skriva är detta en vanligt och faktiskt logiskt sätt att skriftliggöra ord." /från artikeln om särskrivning.
Artikeln tar upp att barn ofta delar upp ord för att det blir lättare för dem att förstå dem då men hur i hela världen kan det accepteras i vuxenvärlden? Barn är barn.
De flesta gånger förstår man vad skyltarna menar men det kan bli så fel.
Jag har en hel mängd saker som jag kan reta mig på men oftast kommer man inte så långt med att peka på det så oftast är det familjen som råkar ut för mig när jag tycker de gör fel.
Exempel på vanliga fel:
http://www.svt.se/opinion/article2517116.svt
.png&container=blogger&gadget=a&rewriteMime=image%2F*)
Som liten skrev jag som en kratta och kunde inte stava över huvud taget. När mina föräldrar klagade på det i skolan sa min lärare att det inte var ett problem då jag läste så mycket som jag gjorde, att det skulle lösa sig av sig själv. Det gjorde det och idag är jag en språkpolis.
Det är inte så att jag måste rätta alla, men det stör mig otroligt mycket när människor som borde klara av grunderna i det svenska språket, inte gör det."När barn lär sig skriva är detta en vanligt och faktiskt logiskt sätt att skriftliggöra ord." /från artikeln om särskrivning.
Artikeln tar upp att barn ofta delar upp ord för att det blir lättare för dem att förstå dem då men hur i hela världen kan det accepteras i vuxenvärlden? Barn är barn.
De flesta gånger förstår man vad skyltarna menar men det kan bli så fel.
Jag har en hel mängd saker som jag kan reta mig på men oftast kommer man inte så långt med att peka på det så oftast är det familjen som råkar ut för mig när jag tycker de gör fel.
Exempel på vanliga fel:
 |
| Inte ett rätt.. |
- Jag gick hem till han. (Nej, du gick hem till honom)
- Jag mår så fruktansvärt bra. (Nej, det motsäger varandra. Du kan må fruktansvärt dåligt eller otroligt bra. Detta är väldigt vanligt.)
- Dom är så bra. (Jag vet att det är accepterat men det skrivs: De är så bra.)
- Enkätundersökning. (Detta ord används väldigt ofta av människor som bör veta att en enkät, det är en undersökning. Du säger inte att du ska ut och åka en Volvobil eller cykelcykel.)
- Man. Man vill se en förändring. (Vem i hela världen är "man"? Jag, du, vi eller alla eleverna på skolan, partierna i riksdagen?)
- XX och XX och XX och XX. (Nej, "XX, XX, XX och XX" eller XX och XX, samt XX och XX". Finns många varianter men det viktiga är att det finns fler ord än "och". Det ska vara läsarvänligt.)
http://www.svt.se/opinion/article2517116.svt
