måndag 3 oktober 2016

Omvärldens samvete.

Barn som far illa.
Barnprostitution och barnarbete.
Missbildningar på grund av utsläpp i vattnet.
För tidig död på grund av olika utsläpp.
NDM-1.
Men för all del, växthusgaserna ska minskas.
svt.se

Indien har fått nya krav på sig då de nu har lovat att följa det nya miljöavtalet.
Det är i sig bra men jag anser detta vara ett meningslöst slag i luften.

Jag har aldrig varit den som högljutt kämpar för miljön.
Den stora anledningen är alla de resor jag har gjort i världen. Jag har sett hur det ser ut på andra ställen och anser att man måste vara realistisk i tänket om vad vårt lilla land kan göra.
Självklart ska vi göra allt vi kan som privatpersoner men det är rent nonsenssnack att tro att det hjälper i det stora hela när det finns länder, som i detta fallet Indien, som inte följer något av det vi gör i Sverige.

Jag älskar Indien som ett andra (egentligen fjärde, Spanien och Irland först) land. Besöket där är ett av dem jag sätter högst i mitt liv då jag trivs med hela det tänkt de har där. Många åtminstone. Nyheterna har de sista åren visat tydligt att även detta land har en god samling av människor som inte har andra människors bästa framför ögonen.

Jag vet dock att detta land, tillsammans med många andra, kämpar för att överleva.
Det är ett väldigt fattigt land i många bitar och även om ett klimatavtal kan betecknas som bra är det enda sättet att införa betydligt snabbare förändringar att sätta krav på alla oss länder som utnyttjar exempelvis Indien. Vad menar jag då?

Jo, Sverige är ett av de länder som köper exempelvis operationssaxar från Indien.
Det är dyrare att sterilisera och återanvända dem här än att köpa en ny så när vi beställer fler saxar är vi en stor del i att försämra chanserna för många människor. Anledningarna är att barn arbetar i dessa fabriker. Att familjer bor precis där vattnet från fabrikerna kommer ut och att de blir sjuka av det. På grund av att detta är människornas enda inkomstkälla så fortsätter de att göra detta.
Vi, Sverige och övriga världen, kunde satt krav på att om vi ska handla dessa saxar ska alla arbetares barn ha rätt till skolgång. Sveriges landsting skulle kunna slå sig ihop för att bygga en skola i området och se till att lärare anställdes.
Skolgång är nämligen, som jag ser det, det enda sättet för Indien att komma på rätt köl.
Genom kunskap kommer barnen ta sig vidare och hjälpa till.
De kommer kunna läsa sig till och vända det tänk som finns runt olika fabriker och på det sättet kunde dessa barns skolgång leda den förändring som krävs.

Det finns ett ordspråk som säger "Du kan inte lära gamla hundar att sitta" och detta förknippar jag även med detta. Vi kan säga till människorna i Indien att de ska följa ett miljöavtal. Vi kan bestämma detta med deras ledning, men vi vet att precis som i organisationer vi själv har nära oss, är risken väldigt stor att det fastnar där. Det befästs inte i organisationen och görs inte det är det omöjligt att förändra tänket där det måste förändras.

Skriv på vilka avtal världen vill.
Förändringen kommer inte förrän alla barn i Indien går i skolan, inga barn längre arbetar och inga barn längre tvingas till prostitution.

http://www.svt.se/nyheter/utrikes/indien-godkanner-klimatavtalet