En svår fråga när det verkligen ställer sig på sin kant.
Jag är tacksam över att fler börjar höras i den totalt förvirrade värld som nu råder för efterhand som fler nu testar positivt för covid-19, så kommer också insikten om att det inte är värre än en vanlig influensa.
Samma personer som blir väldigt sjuka och räknas som en riskgrupp under en vanlig influensa, är det också nu. Har du underliggande faktorer som spökar så stanna hemma, men det som nu händer blir en krasch av sällan skådat mått.
Samma personer som blir väldigt sjuka och räknas som en riskgrupp under en vanlig influensa, är det också nu. Har du underliggande faktorer som spökar så stanna hemma, men det som nu händer blir en krasch av sällan skådat mått.
Corona och den hysteri som råder kommer garanterat vara något som man i framtiden ser tillbaka på och starkt ifrågasätter. Min uppfattning är att det kommer idiotförklaras deluxe för när alla sammantagna konsekvenser av detta sammanställs, så kommer det förhoppningsvis gå upp för de flesta att det inte är covid-19 som dödar flest, utan istället de många felaktiga beslut kring denna pandemi.
Stödlinjerna hör nu av sig.
Samtidigt som dödstalen inte stiger alls i proportion till antalet som visar sig ha smittan, så visar det sig att de överilade konsekvenser som görs drabbar människor på andra sätt. Ensamheten blir betungande.
Arbeta hemifrån.
Träffa inte människor.
Gå inte ut och ät, dansa inte och undvik platser.
Kommunerna stänger ner allt de kan.
Regeringen sätter regler för de privata näringarna.
Domen kommer att bli väldigt hård.
Det visar sig att många inte har de vänner de hade behövt.
Alla har inte någon som orkar lyssna eller fungera som ett stöd och då ringer man hjälplinjer istället. Mind, som tar emot samtal från ensamma människor, berättar att samtalen har ökat med över det dubbla. Äldrelinjen, som är vad den säger, tog emot nästan sex gånger så många samtal från äldre som känner sig ensamma. Ni vet, äldre som plötsligt inte får göra någonting.
Har de dessutom oturen att bo på ett boende så tar någon annan beslut över deras huvuden och låser i princip in dem. Personalen på samma ställe kan dock röra sig fritt.
Har de dessutom oturen att bo på ett boende så tar någon annan beslut över deras huvuden och låser i princip in dem. Personalen på samma ställe kan dock röra sig fritt.
Mind nämner även att de är rädda för ungas psykiska hälsa när det nu ser ut som det gör i samhället.
Jag tror detta är saker som med en oerhörd kraft kommer visa sig om några år.
Vad är då ett liv värt?
Någonstans kan man verkligen ställa sig frågan.
Cancer har funnits alltid men ändå så har de inte lyckats hitta varken vaccin eller ett botemedel.
Det är för en sjukdom som i snitt dödar 31% av alla som får den.
När det då kommer corona, så tar det nio månader innan det finns ett färdigt vaccin.
Uppenbarligen är det då värt att fixa ett vaccin till en sjukdom som garanterat har under procenten i total dödlighet men den som dödar nästan en tredjedel, den bryr man sig inte om.
Så den stora frågan måste hela tiden bli:
Vad är då ett liv värt?
Bild från svt.se
